Första dagen på det 31:a året

Idag fyller jag 31 år. Idag för ett år sedan hade jag nyligen haft ett stort 30-årskalas tillsammans med tre av mina vänner. Vi sa då att "efter 30 börjar guldåldern" och jag fick höra från flera håll att "livet börjar efter 30". Tyvärr blev det inte riktigt så för min del. Det senaste året har kanske varit det värsta i mitt liv. Jag har utsatts för kalldusch efter kalldusch på olika plan och olika nivåer. Både vad gäller karriären, kärleken och hälsan. Att jag hade körtelfeber i elva veckor och aldrig varit sjukare känns egentligen bara som en liten grej i mängden av all annan olycka.

Inte ens med min lägenhet, som jag verkligen trivs i, har det funkat felfritt. Som ni vet blev lägenheten inte godkänd i husets ventilationsbesiktning och jag blev tvingad att bygga fram en ventil i köket. Och nu har parkettgolvet svällt upp och jag har kanske en vattenläcka i hallen utanför badrummet. Antal dejter jag lyckats komma iväg på kan man räkna på en hand och dessa dejter har såklart inte lett till något, inte ens en andra dejt. Och detta samtidigt som mina vänner föder barn och skickar iväg bröllopsinbjudningar. Dessutom har folk jag känner dött som flugor omkring mig, men som tur är har ingen som stod mig nära gått bort. Jag har heller aldrig känt mig så sviken och överkörd av vissa vänner som under detta år, vilket har hänt vid flera tillfällen i olika sammanhang.

Men för att se det 30:e året från den positiva sidan så kan jag ändå vara nöjd med att jag vann damklassen i Ugsimaran i Älvdalen. Det är det inte alla som har gjort. Jag lyckades även gå ner 8 kg med Grace Wellness. Att det 31:a året blir ett bra år vågar jag knappt ens hoppas på, och jag skulle vilja skriva att det kan ju inte blir sämre. Men det kan det nog visst. Eller så blir det året då allt vänder och faller på plats.

En nybliven 31-taggare. Jag ska fira ikväll genom att äta lax och dricka ett glas rött hemma i min lägenhet. På lördag blir jag firad av kompisar.

Personligt rekord i hårsnygg

Idag var det äntligen dags för mig att göra en brazilian blowout. Som jag har väntat. Jag var hos den prisbelönte frisören Antonio Axu och hans syter Janet på salong Vita på Nybrogatan. Hårbehandlingen går ut på att håret behandlas med en kräm som värms in i håret med hjälp av hårblås och plattång. Resultatet blir en glansigt, lent och mjukt hår som inte blir frissigt och som ser friskt ut. En brazilian blowout håller i ungefär tre månader och man tvättar håret med ett speciellt schampo under denna tid. Jag har aldrig någonsin känt mig så snygg i håret som idag.

Före behandlingen. Mitt hår är en aning sönderblonderat och mitt naturliga fall ser bara oformat och trassligt ut. Håret kändes både strävt och sprött.

Efter behandlingen. Håret blev väldigt glansigt och ser inte alls lika sönderblonderat ut. Håret lägger sig på ett helt annat sätt och det känns inte alls sprött utan bara lent.

Det första som gjordes var att mitt hår blöttes upp och sen kammades krämen in i håret. Därefter blåstes håret med varm fön och slinga för slinga plattades med en het plattång.

Håret sköldes ur, schamponerades och efter bara torkning med hårblås, inte ens en rundborste eller vanlig borste var inblandad, såg håret ut så här. Utan behandlingen hade mitt hår på denna bild stått ut åt alla håll och varit jättestort och frissigt.

Den prisbelönte frisören Antonio stylade och formade mitt hår efter behandlingen. Han klippte även en bit i topparna för mitt hår var kanske inte direkt nyklippt. "En bra styling kräver en bra klippning. Det har en tendens att gå ihop", förklarade Antonio.

Det är bara frisörer som är utbildade i brazilian blowout som för göra behandlingen. Det var Antonios syster Janet till vänster på bilden som gjorde behandlingen på mig. I mitten ser ni Antonios assistent som servar med hårspray och fön. Jag har nog aldrig varit hos en frisör förut som hela tiden har en assistent vid sin sida, som håller saxar, tvättar hår och sprayar. Att göra en brazilian blowout kostar 2500 kr.

När jag promenerade hem från salong Vita kände jag mig verkligen jättesnygg i håret. Det kändes som att alla människor jag mötte verkligen tittade på mitt hår. Så fräsch och snygg som jag är i håret idag har jag aldrig någonsin varit. Det är i såna lägen man önskar att man möter gamla ex-pojkvänner eller andra personer som man vill vara snygg inför. Men som ni säkert vet så är det bara när man ser som mest för jävlig ut som man möter sådana personer. Det är ödets lott. Egentligen har jag cardioträning på dagens träningsschema, men att förstöra min frisyr med med en svettig hårbotten känns idag inte alls aktuellt.

Ett stort tack till Antonio, Janet och assistenten för ett toppenjobb!

Besk smak i munnen

I två dagar har jag haft en besk smak i munnen. Så fort jag äter något uppkommer denna beska smak som är svår att beskriva, men det smakar ungefär som eftersmaken efter att man spottat ut en besk och härsken hasselnöt som man tuggat på av misstag. Precis allt jag äter gör att saliven får denna beska smak i kontakt med maten. Det gäller allt ifrån broccoli och lax till kanelbullar och filmjölk. Det enda hittills som jag upptäckt inte smakar beskt, det är vanligt vatten, te, mjölk och kaffe. Jag blev lite orolig först att jag tränar löpning för hårt och att träningen har frigjort märkliga ämen i kroppen, men sen slog mig tanken att jag kanske har blivit förgiftad av något. Jag blev då ännu oroligare, började googla och läsa. Jag hittade dock svaret ganska omgående.

Det måste vara pinjemun (pine mounth) jag drabbats av. En märklig åkomma som upptäcktes i USA för några år sedan och sen en tid tillbaka även har påträffats i Europa. Pinjemun kan man få ungefär tre dagar efter att man ätit pinjenötter. Det är hittills okänt vad som egentligen händer i kroppen eller saliven, men en möjlig orsak verkar i alla fall vara att man ätit pinjenötter som förvarats dåligt eller härsknat. När jag då tänkte efter kom jag på att jag faktiskt har ätit pinjenötter för ca 5-6 dagar sedan. Dessa nötter hittade jag undangömda i skåpet, de kan ha varit mer än tre månader gamla eller mer och jag strödde dem över min lättkesella. Tydligen kan pinjemun sitta kvar i "några veckor". Jag förstår verkligen inte hur jag ska stå ut med den här smaken i "några veckor"? Men ett tips är tydligen att tugga på en massa rå ingefära så kan smaken försvinna. Jag vet inte om jag tror på det men det kanske är värt att testa, för det är inte speciellt roligt att allt jag stoppar i munnen smakar skit. En sak som är säker är i alla fall att det kommer dröja väldigt, väldigt länge innan jag äter pinjenötter igen.

Hemligt möte med släkten

Var tredje dag när jag har lätt cardioträning på mitt träningsschema brukar jag ha med mig en tidning upp på löpbandet eller crosstrainern. Ibland läser jag Svensk Dam. Jag fascineras då över deras förmåga att alltid, nästan i var och varannan artikel, lyckas koka soppa på en spik. De har en förmåga att skrapa ihop en artikel över en liten pyttesak, som de oftast inte ens har fått en kommentar eller ett uttalande kring från personen som saken gäller. Eller så baseras en hel artikel på en endaste bild, och artikeln utgör då lösa spekuklationer baserat på bilden. Den här veckans omslagsrubrik har jag skrattat länge åt. Inte ens ett barn skulle man lyckas lura med den rubriken.

"Sluta gnäll nu barn, vi ska inte på släktkalas säger jag ju! Vi ska på ett hemligt möte med släkten. Och det är ju helt annorlunda och mycket mer spännande än en vanlig släktträff!"

Stop fucking with my face

Via Malins blogg hittade jag James Face. En kille har som hobby att plocka ner sina vänners bilder från Facebook, ändra saker i deras ansikten eller i bilden, och sen lägga upp dem igen. Jag kan inte rå för att jag skrattar åt detta. Denna kille jävlas mest med sin kompis James Bennet, och lika roligt är att läsa kommentarerna från James när han upptäcker att bilden har ändrats.

Det här är James Bennett. Han är måttligt road över bildernas nya utformning.

Tjänstgörande möhippeplanerare

Jag är med och ordnar fyra (4) olika möhippor just nu. Det är ett heltidsarbete. Jag skulle lätt kunna fylla åtta timmar per dag med bara möhippeplanering och möhippeadministration. Och det känns tyvärr även som att jag gör det. Men samtidigt är det ju ganska roligt att ordna möhippor. Det är dock inte helt lätt alla gånger att få ihop ett fungerande schema som håller tidsmässigt, med aktiviteter som inte är för dyra, för rätt antal deltagare på rätt dag. Det svåra är egentligen att först komma på och hitta aktiviteter i rätt pris till ett program, som sen ska kunna pusslas ihop rent logistiskt med de andra aktiviteterna under dagen.

Att lyckas få tag på alla inbjudna möhippedeltagare och kräva svar från dem, om de ska vara med eller inte, det är sen en problemfylld historia i sig. Till varje möhippa är det ca 15-25 personer som ska kontaktas och bjudas in. Att först lyckas spika en dag och samtidigt få veta hur många som vill och kan vara med är egentligen avgörande för hur schemat sen kan pusslas ihop. Vissa aktiviteter kräver nämligen ett minimiantal deltagare, eller har bara plats för ett visst antal personer. Och det gäller att detta inte drar ut på tiden eftersom det inte går att hålla eventuella preliminärbokningar hur länge som helst. Att bruden lyckas få ut inbjudningskorten i rimlig tid är också en avgörande faktor, eftersom man såklart inte vill kontakta alla tjejer - förutom de som man redan vet står bruden närmast - innan officiell bröllopsinbjudan har gått ut. Brudparet kan ju göra justeringar i gästlistan i sista stund.

Eftersom alla mina blivande brudar vet var min blogg finns kan jag självklart inte blogga om planeringsarbetet, som tar all min lediga tid. Men jag kan ändå avslöja att jag har utvecklat en viss avsky, eller kanske snarare frustration, över följande typer av människor.

-Personer som inte är vän med bruden på Facebook.

-Personer på Facebook som det inte går att skicka meddelanden till om man inte är vänner.

-Personer som inte har sin e-postadress utskriven på sin Facebook.

-Personer som endast har en felaktig eller gammal e-postadress utskriven på sin Facebook.

-Personer som inte har Facebook, eller som inte går att finna på Hitta eller Eniro.

-Personer som verkar läsa sina mail endast en gång per vecka.

-Personer som läser sina meddelanden på Facebook endast en gång per vecka.

-Personer som inte kan tacka ja eller nej till en möhippa inom utsatt tid.

Dessutom avskyr jag numera personer och personal som arbetar på SPA-anläggningar, eventbolag och andra tjänsteföretag som inte klarar av att:

-Skicka en offert senast dagen efter att man pratades vid.

-Svara på mail senast dagen efter de fick mailet.

-Ringa tillbaka samma dag eller dagen efter de fått ett meddelande på telefonsvararen.

-Göra korrekta bokningsbekräftelser där tid, pris, datum och antal deltagare framgår.

-Skicka offerter, efterfrågad information och bokningsbekräftelser utan att man måste påminna dem flera gånger.

Vissa dagar står möhippeplaneringarna helt still beroende på att jag bara väntar på svar från personer ovan eller feedback och information från de som är med och ordnar möhippan förutom mig, vilket kan vara lika frustrernade som punkterna ovan. Men vi kommer ju ha väldigt roligt sen när möhipporna väl går av stapeln, och då kommer det förhoppningsvis vara värt allt arbete.

Bullbakardag

Nybakade och varma kanelbullar med kall mjölk. Jag har inga problem med att äta fyra kanelbullar på rad, om jag är tillräckligt hungrig eller sugen.

Internetdejtingshelvete

Jag har inte mycket till övers för internetdejting. Det är jobbigt, tidskrävande och dötrist. Och tidsslöseriet blir ett mer konkret faktum när man äntlingen, efter mycket om och men, har lyckats boka in en dejt med någon som verkade intressant, och sen inser på 30 sekunder att så inte var fallet. Trots min skeptiska inställning, som beror av inte överdrivet lyckade erfarenheter, har jag nu varit med på en dejtingsite en tid. Det är skitjobbigt. Jag försöker logga in på mitt konto en gång per dag, och då har jag ca 10-12 nya mail. Medan jag försöker läsa dessa mail och kolla på profilerna får jag tio nya mail inom två minuter, för då syns jag som inloggad och kommer högt upp i sökningarna.

Detta kanske låter som ett skrytproblem tycker ni. Men det är tyvärr den stora mängden mail från killar jag inte alls är intresserad av som gör att jag oftast inte orkar med den där siten. Såna som t.ex. bor i Göteborg, är 22 år gamla och hör av sig även fast det står tydligt i min profil vad det är jag är ute efter. Har jag inte loggat in på t.ex. tre dagar så vet jag att det ligger över 30 mail där och väntar. Det som händer då, när jag väl tvingar mig att logga in, är att jag inte orkar läsa de 30 olästa mailen. Jag raderar dem och gör istället en egen sökning. Hittar jag då någon som vekar intressant så har jag tyvärr inte ork och tid att maila fram och tillbaka mer än ca fyra gånger. Sen tappar jag motivationen. Men jag har lovat mig nu att försöka ta mig iväg på en dejt. Jag ska iväg på en dejt! Även fast jag egentligen vet att det antagligen kommer bli fråga om besvikelse, tidsslöseri och en suck av hopplöshet när jag sen vandrar hemmåt.

Det är på Happy Pancake jag håller till, för den som undrar.

Fridas killar i Bachelorette

På söndag är det premiär för Bachelorette på TV3. En tjej som heter Frida ska få dejta 28 män i TV, och varje vecka röstas en man ut. Såna här program tycker jag är väldigt intressanta ur ett socialpsykologiskt perspektiv, hur deltagarna fungerar med varandra och hur de handlar och beter sig i denna något konstlade situation, som egentligen är helt naturlig om man bortser från att det hela filmas och sänds på bästa sändningstid. Det intressanta med detta TV-program tyckte jag även var att få se killarna i programmet, om det är någon som är intressant för mig. Tyvärr ser jag dock att killarna i fråga kommer från hela Sverige, det är inte många som bor i Stockholm. Precis så var det också när jag var med i dejtingshowen Dagens Man på TV4. Många av killarna bodde inte i Stockholm, och varför skulle jag vilja dejta någon som bor i Linköping eller Boden? Ett långdistansförhållande är nog det sista jag vill ha. Jag måste kunna gå eller åka tunnelbana till min dejt, annars bor han för långt bort och distansförhållande har jag inte tid med.


Se en presentation av alla 28 killar på Bachelorettes hemsida. Daniel och Elis tycker jag är snyggast, men Daniel bor i Vallentuna och Elis bor i Kalmar. Båda är 29 år gamla.

Tänk om jag kunde få vara med i ett program som Bachelorette. Det vore fantastiskt om ett castingteam från ett produktionsbolag arbetade med att plocka 28 lämpliga kandidater åt mig, som motsvarar mina önskemål. Så slipper jag leta själv. Vilken dröm.

Dagens enda glädje

Idag har jag varit nedstämd och deperimerad precis hela dagen. Jag har inte haft lust, ork eller motivation till att göra någonting alls. Det är såklart inte kul när det kommer sådana dagar, men jag hoppas på en bättre morgondag, med bättre humör. Dagens enda glädjestund som fick mig att le av lycka var när jag hittade Skatterättsjuristens fina bröllopsinbjudan på hallmattan. Visst blir jag påmind om att jag själv är singel när jag får bröllopsinbjudningar, men det är bara bra, för då kanske jag anstränger mig lite mer för att verkligen träffa någon. Det senaste halvåret har jag varit så fruktansvärt lat och omotiverad till att försöka dejta någon. Jag behöver helt klart en spark i baken. Helst skulle jag behöva någon som tjatar och gnäller på mig om att försöka komma ut på dejter.

Skatterättsjuristen och hennes kille Företagsbeskattaren ska gifta sig i Skederids kyrka. Bröllopsfesten kommer att hållas på Rånäs slott. Det kommer bli ett superfint bröllop.

Var finns singelkillarna?

Jag avskyr att roliga saker hela tiden krockar med varandra vad gäller dag och tid. Största skrällen hittills i år är väl att två av mina närmaste vänner, som inte känner varandra mer än genom mig, har valt samma bröllopsdag. Idag kom även en annan inbjudan som är en krock. För första gången är jag inbjuden till Micael Bindefelds årliga resa till hårmodemässan Elmia Inspiration. Problemet är bara att jag redan har bokat upp den lördagen med middag och drinkar hemma hos Förskolläraren med en bunt andra tjejer, för att vi sedan ska gå ut på Cliff Barnes. Frågan är då var jag kommer i kontakt med flest singelkillar? Som 30-årig singel måste jag såklart strängt prioritera aktiviteter där det finns chans att träffa singelkillar.

På Elmia Inspiration kommer det såklart finnas fler män än på Cliff Barnes, eftersom det är mycket större där. Dock finns det risk för att en viss andel av dessa män är homosexuella. Och en stor andel av killarna bor ju inte i Stockholm, eftersom folk kommer från hela Sverige till mässan. På Cliff Barnes kommer jag i alla fall att exponeras för Stockholmare, men samtidigt är det ju väldigt svårt att träffa killar på ett högljutt och mörkt ställe som Cliffan? Då kanske det är bättre ändå med frisörmodemässan? Eller vad tror ni? Vissa av er kanske tänker att Cliff Barnes, där kan jag ju gå ut vilken annan helg som helst. Men det måste jag tyvärr meddela er, att det i min ålder är långt ifrån enkelt att få med sig tjejkompisar ut i Stockholmsnatten. De få gånger det händer krävs planering och administration minst en månad i förväg. Att välja Cliffan medför även risken att det kan bli så, att hälften av tjejerna bangar efter middagen och inte alls vill gå ut.


På Elmina Inspiration i Jönköping kommer i år Madonnas frisör Dejan Cekanovic att finnas på plats. Kanske bör jag strunta i båda eventen och istället stana hemma och internetdejta? Tyvärr är problemet med internetdejting, att där brukar jag inte ens hitta någon som jag vill gå på dejt med.

Följ med till Torsång

Jag vet redan nu att jag kommer bli bjuden på fyra bröllopsfester i sommar och igår kom den första formella inbjudan. Den var Förskolläraren och hennes kille som hann först. Jag ska vara både tärna och toastmadame på detta bröllop, så det ska verkligen bli jätteroligt.



Vigseln kommer att hållas i Torsångs kyrka i Torsång som ligger utanför Borlänge. Jag är väldigt glad över att de lyckades boka denna kyrka, som är en av Sveriges äldsta kyrkor och den mest populära kyrkan i Dalarna att gifta sig i. Den vackra och anrika stenkyrkan är från tidigt 1300-tal och det var där som Ingmar Bergman spelade in filmen "Nattvardsgästerna". I somras när jag var hem till Falun åkte jag och pappa på en liten utflykt och stannade då till vid Torsångs kyrka. Jag passade då på att dokumentera kyrkan inför det stundande bröllopet.


Stenmuren som går runt hela kyrkan är till för att skydda kyrkan när vattnet stiger i Runn. Det finns märken i muren som skvallrar om hur högt vattnet har gått vid olika tillfällen.








Hej Jesus! Som Sten Frisk i tv-serien Tre Kronor skulle ha sagt det.

Justin Bieber - Never say never

Jag måste erkänna att jag inte hade en aning om vem Justin Bieber var när jag ikväll styrde stegen mot biograf Park. Men han är tydligen väldigt stor, den där Justin Bieber. Han är ett musikaliskt underbarn som nu är megastor och kör egen världsturné med show och allt. Varför jag inte vet vem han är kan ha sin förklaring i att jag inte är tonåring längre och inte heller bor i USA, där han verkar vara som störst. Ikväll var det i alla fall bloggalapremiär av Never say never. Det är en film som handlar om den idag 16 år gamla Justin Biebers väg från helt vanlig småstadspojke till den stora artist som han är idag. En artist som likt Michael Jackson kan sälja ut hela Madison Square Garden i New York på 22 minuter.

Även om jag inte alls kände till denna stjärna sen förut, och även om mina förväntningar på filmen var ytterst låga, så fanns det ändå en viss behållning av att se denna historia. Filmen fångar upp väldigt många olika känslor hela tiden, såväl känslosamma relationer som reaktioner. Mina ögon tårades av att se Biebers unga och ensamstående mamma och hennes realtion till sin kända son, som hon såklart var oerhört stolt över, men samtidigt försökte skydda. Liksom att få höra fans berätta om sin dyrkan av den snygga, begåvade och godhjärtade artisten. Reaktionerna när Bieber själv tar kontakt med fans och de tar det som att de mött gud eller nån, det var obeskrivligt att se. Är man stor stjärna behövs det egentligen så lite för att göra en annan människa salig av lycka. Ofta räcker det med att bara finnas där, livs levande. Extra mycket känslor väcks såklart om den stora idolen även uppmärksammar personen, skakar hand och ger några uppmuntrande ord. Det ska bli intressant att se hur länge han håller sig kvar i rampljuset som artist, den där Bieber. Men om han fortsätter att hålla sig frisk, håller sig borta från droger och alkohol, står ut med det tuffa turnélivet och mediabevakningen, då kan han nog hålla riktigt länge. Som Michael Jackson ungefär.




Justin Bieber upptäcktes via YouTube när han var 12 år gammal. Idag är han 16 år och stor flickidol. Roligt i filmen var även att se material från Biebers barndom, när han t.ex. som femåring körde avancerade trumsolon på ett riktigt trumset, helt efter eget gehör.

Nio månader för Victoria

Jag kunde inte låta bli att notera, att det i lördags var exakt nio månader sedan som kronprinsessan Victoria och Daniel Westling spenderade bröllopsnatten ihop. Hade Victoria blivit gravid på sin bröllopsnatt så hade alltså ett barn fötts i helgen. Eller så hade hon varit höggravid just nu. Men tyvärr, när jag tittar på de senaste bilderna på Victoria, från dagen då hon besökte Botkyrka Kommun, ser hon inte direkt gravid ut. Jag förstår såklart att det måste vara jättejobbigt för Victoria och Daniel att hela nationen väntar på en tronföljare. Speciellt om de försöker få till en befruktning men inte har lyckats ännu. Det är nästan så jag skäms för att jag uppmärksammar detta i bloggen idag, för jag har verkligen sympati för Victoria. Men det är väl sån här bevakning man får tåla, om man ska vara prinsessa. Ingen har ju tvingat henne, det går att säga ifrån sig titlarna och inte göra anspråk på statschefsrollen.

Billig fördrink och dyrare dessertvin

Förra året hade vi tremänningsmiddag med släktingarna på min pappas sida hemma hos mig. Denna gång var vi hos min syssling Lisa som bor med sin kille i Hammarbyhöjden. Vi var tolv släktingar som samlats för att äta och dricka. Precis som förra gången körde vi knytkalasmodell, alla bidrog med något ätbart som blev en rekorderlig middag. Jag missade såklart att fota den fina buffén med pajer, pastaröra, bröd och sallad, men jag lyckades i alla fall ta lite andra bilder. Tyvärr fick jag ensam representera min egen familj. Båda mina syskon hade förhinder. Mitt uppdrag inför denna kväll var att fixa fördrink och dessertvin.


Det är alltid svårt att fixa en bra fördrink hemma hos någon annan, eftersom faktorer som t.ex. vad det finns för glas, tillgång till is, blender eller shaker sätter gränser. Fördrinken fick bli en enkel och billig build-up som bestod av vitt vin, tranbärsjuice, sprite och lime.


Dagen till ära var jag klädd i fjärillar. Både runt midjan och runt halsen.




Efter den goda buffén med både pajer och pastasallad var det dags för marängsviss.


Till marängsvissen hade jag fixat ett vitt dessertvin som var lite bubbligt och enligt uppgift skulle passa till glas och maränger. Martini Asti D.O.C.G.




Efter desserten drack vi kaffe och åt jättegoda, nybakade muffins som fanns i två varianter: choklad och blåbär/hallon.


Till kaffet drack vi fiollikör signerad Johann Strauss.


Sista matintaget för kvällen var denna ostbricka med fyra sorters ostar, marmelad, vindruvor och päron. Därefter blev det 90-talsdisco på vardagsrumsgolvet. Vi avverkade allt från Pandora till Melodi MC.


Hemma hos värdparet fanns det två söta råttor i en bur. Den ena hade cancer och den andra var tjock. Cancertumören var godartad och råttan kunde förflytta sig med bölden under magen i princip helt obehindrat.

Galapremiär av La Soirée

Denna onsdagskväll samlades sveriges kändiselit på Tyrol vid Gröna Lund. Det var svensk galapremiär av den internationella showen La Soirée. Den som fixat festen var Petré Event och det bjöds på en generös matbuffé, gott bubbel och en show som vi alla sent kommer glömma. Jag har sett helt otroliga nummer framföras. Showen är hisnande och fräck på samma gång, med inslag av avklädd burlesk och allt ifrån våghalsiga skräcknummer till kitschig komik där publiken blir indragen. Jag kan inte bestämma mig för vad som var bäst. Kanske den snygga mannen i bar överkropp som badade badkar och svingade sig i linor ovanför karet så att hela första raden i förväg fick plastas in. Eller det vackra numret där en flicka snurrade ringar så snabbt att det inte ens gick att se att det var ringar. Eller de två engelska männen i kritstreckrandiga kostymer som lyfte varandras välträdnade kroppar på de mest omöjliga sätt, och körde de sista lyften i enbart kalsonger med engelsk flagg. Det var i alla fall många kändisar som hade tagit sig till Tyrol. I vimlet såg jag bl.a. Björn Skifs, Robert Wells, Peter Jöback, Carl-Jan Granqvist, Alexandra Charles, en rad tv-personligheter och en massa skådisar.


Denna inbjudan landade på min hallmatta. Längst ner till höger ser ni killen med det heta badkarsnumret. La Soirée spelas på Tyrol mellan den 16 mars och 17 april.


Jag och mitt sällskap Energijuristen var bland de första på plats och plockade för oss av buffén och bubblet.


Gott med mat.


På denna manege framfördes de flesta av numren. På bilden till vänster ser ni när idoldomaren Kishti Tomita i vit topp kramar nattklubbslegenden Alexandra Charles.


"Titta, ser du, där sitter den där bloggtjejen Karolina Lassbo." Jag och Energijuristen pekade ut den ena kändisen efter den andra. Det är okej att peka ut kändisar på en kändisfest tycker jag, om man gör det tyst.

Samma som i Okbodarna

Idag har jag, som ni kanske märker, ändrat färgen på min blogg. Ut med det rosa och in med det grå. Jag har nämligen kommit på att min personlighet är mer grå än vad den är rosa, så därför passar det inte att ha en rosa blogg. Jag har valt samma grå nyans som väggen i min familjs fäbodstuga i Älvdalen. Det var faktiskt omedvetet som jag valde den grå nyansen. Jag kom på det först i efterhand.


Ett älghorn från en älg som pappa har skjutit och två tavlor av Carl Larsson pryder en av väggarna i fäbodstugan. Det är inte originaltavlor.

Stor byrå eller liten byrå?

Hej Karolina!

Det är ett nöje att läsa din blogg! Tack för all inspiration och den positiva energi som du skänker oss läsare. Mitt namn är N.N. och jag är en juriststudent från Stockholms universitet. Jag läser min sista termin just nu och eftersom jag inte har några jurister i min familj, så tänkte jag fråga dig om lite tips.

Jag är en AB-student och har börjat få lite intressesamtal från diverse byråer. Tycker du att det är bäst att börja på en stor erkänd byrå eller kan en mindre specialiserad affärsjuridisk byrå - startad av delägarna från de stora jättarna - vara lika bra? Den mindre byrån verkar väldigt intressant och har redan erbjudit mig tjänsten till höst, medan jag ska på en anställningsintervju till en av de stora byråerna om en månad.

Någonstans har jag en känsla av att som en nyutexaminerad jurist borde man lära sig mera på en mindre byrå, där man har närmare kontakt med byråns erfarna jurister. Jag har läst Martin Lindgrens (Realtid) intervju med en anonym delägare, som du tipsade om i din blogg och förstod det som att val av ens första arbetsplats kan vara avgörande för karriären. Usch, det är inte lätt att hitta rätt i den juridiska djungeln. Det vore så snällt om du kunde återkomma till mig med hur du själv upplever arbetsmarknaden för jurister.

Svar: Om du har så pass bra betyg att du efter examen har möjlighet att få börja arbeta på någon av de stora, välrenommerade byråerna, så ska du absolut ta den chansen. Det är väldigt bra att ha i sin CV att de första åren ha arbetat på en välkänd byrå med högt tryck, väl utarbetad know-how och mycket erfarna advokater. En lista över de 25 största advokatbyråerna i Sverige och hur löneutvecklingen ser ut på varje byrå hittar du på Legalbuzz.se.

Arbetet på en mindre byrå är oftast bredare vad gäller rättsområden, om du inte hamnar på en liten byrå där samtliga delägare är nischade på samma sak, vilket är ganska ovanligt. Det har sina fördelar att vara på en mindre byrå om man vill bredda sig i sin kompetens och få ett större ansvar redan från början. Men vill man bli nischad, få grym spetskompetens på ett visst område och en bra rad i CV:t så är det stor byrå som gäller. Så länge som det går. Om jag var du skulle jag i första hand söka arbete på någon av de stora drakarna och ge det en chans. Om inte för att kunna ha det på CV:t sen när du söker dig vidare, att du faktiskt har varit där.

En kväll på Vapiano

Vi var en liten tjejliga som intog Vapiano på Stureplan ikväll. Vissa av oss åt pasta, andra av oss åt sallad. Nästan alla åt sen något som visade sig vara världens mäktigaste dessert. Vi planerade framtida, gemensamma happenings och skrattade som vanligt ganska mycket.




Jag åt laxsallad. I botten ligger ruccola, det vita är en massa skivor parmesan och på toppen stekta laxbitar.




Om jag får gnälla på något så måste jag gnälla över att det är ganska osnyggt att servera vatten i ett ölglas. Finns det varken vattenglas eller high-ballglas kvar, så tar man ett vinglas.

Träningen funkar fantastiskt

Jag har inte direkt flyt i livet just nu. Vi hade en omröstning på en fest för en tid sedan, vem det är som har det sämst och som det är mest synd om just ju, och jag vann den tävlingen. Det enda som verkar funka och gå riktigt bra för mig i dagsläget är träningen. Jag tränar varje dag och gör det efter ett trestegsprogram. Dag ett löpning, dag två cardioträning, dag tre styrka och cardio, och så flyter det på. Jag har kört så ända sedan jag blev färdig med Grace Wellness i mitten av juli. Jag hade körtelfeber september och kunde inte träna alls då, men sedan dess har jag varit helt frisk och kry och kunnat träna varenda dag. Så här går det till.

DAG 1: LÖPTRÄNING
Jag alternerar ett 4o-minutersprogram med ett 20-minutersprogram och gör varje program 3-4 löpträningspass i rad, sen byter jag program.

40-minutersprogrammet

Minut 1-20: Stegring. Jag börjar på hastighet 6.0 och ökar 0,5 för varje hel minut. Jag stegrar upp till 15.0 och varpå jag kör igång intervallträningen.

Minut 21-30: Intervallträning. Efter att ha stegrat upp till hastighet 15.0 stannar jag på denna hastighet och kör intervaller. Jag springer 30 sekunder och står sen helt still i 15 sekunder, med fötterna på kanterna.

Minut 31-41: Vanlig löpning. Jag sänker hastigheten till 11,5 och springer utan konstigheter till minut 41. Den sista minuten höjer jag till 13.0. Sen är jag i mål.

20-minutersprogrammet

Jag kör intervallträning och ställer in löpbandet på "jog speed" 11.0 och "run speed" 13.0. Jag byter mellan run och jog varje hel minut och ändrar enkelt mellan hastigheterna genom att trycka på knappen för intervallträning. De dagar jag känner mig starkare än vanligt ökar jag hastigheten till t.ex. 12 och 14 liksom att jag sänker hastigheterna om jag känner mig lite halvhängig, småsnuvig eller trött i kroppen. Resten av konditionstimmen fylls ut med cardioträning.

DAG 2: CARDIOTRÄNING
Jag kör 60 minuter lågintensiv konditionsträning. De maskiner jag använder är crosstrainer, cykel, roddmaskin och löpband. På löpbandet går jag rask powerwalk i uppförsbacke. Hur länge jag kör på varje maskin brukar vara beroende av hur länge jag får ha maskinen. Friskis och Svettis har ju som bekant den fåniga 10-minutersregeln på konditionsmaskinerna. Om jag av någon händelse inte kan ta mig till gymmet för att jag t.ex. är bortrest, då ser jag till att det är detta pass som offras för 60 minuter powerwalk utomhus.

DAG 3: STYRKETRÄNING OCH CARDIO

Vad gäller styka kör jag samtliga övningar som finns i styrketräningsprogrammet på Grace Wellness hemsida. De flesta övningar är med fria vikter och pilatesboll. Uppvärmningen består av 10 minuter hopprep. Att gå igenom samtliga styrkeövningar i programmet, d.v.s. alla de övningar som finns med på bild, tar ca 35 minuter.
Därefter kör jag 30 minuter cardioträning.

Svensk kulturhistoria

Marie Serneholt som progamledare och Eric Saade som segrare i Melodifestivalen 2011. Jag tror att Saade kommer att ta sig till final i Eurovision och landa på topp 15. Han får röster på sitt utseende och den synkade dansen på scen. Vissa jag känner avfärdar Melodifestivalen som ett ytligt och kommersiellt TV-jippo, men det kan jag inte hålla med om. Det är faktiskt mer än så. Det kommer vara, och är, en del av sveriges kulturhistoria vad gäller musikkomposition, artistframträdanden och tv-underhållning. Om 50 år ser vi tillbaka och minns. Om 100 år likaså.

En helt perfekt Black Swan

Det har bara hänt en endaste gång mitt liv, att jag gått tillbaka till en biograf för att se samma film en gång till. Titanic är den film jag sett två gånger och nu överväger jag att gå och se Black Swan en gång till. Så bra var den. Natalie Portman var fantastisk som den disciplinerade Nina. Mila Kunis var fantastisk som den vilda Lily. Hela filmen var fantastisk. Jag satt på helspänn hela tiden, som på nålar. Både jag och Förskolläraren var helt borta i huvudet efter filmen. Jag visste knappt var jag var och var jag skulle. Vi ramlade in på Kungshallarna och tog en sushi bara för att samla oss. Jag vet inte om upplevelsen och inlevelsen blev extra stark för oss eftersom vi båda dansat balett förut och vet vad mycket nerver och vilken konkurrens det kan vara inför en uppsättning. Men det jag vet är att jag verkligen kan rekommendera denna film. Jag skulle egentligen vilja skriva att det är den bästa film jag sett de senaste 5 åren. Eller 10 åren. Eller för alltid. Men i jämförelse med vad? Filmen är stämplad som en thriller från 15 år, men den är helt unik i sin genre. Det går inte att jämföra med någon annan film som har skapats. Inatt kommer jag dansa i sömnen som svan, både som svart och som vit.


Filmen handlar om dansaren Nina som bor hemma hos sin mamma. Hon drömmer om att få göra större roller och får sin stora chans när hon får rollen som både den svarta och den vita svanen i Svansjön.

Nina blir framlyft framför sina kollegor som danskompaniets nya, stora stjärna. Men tyvärr har såklart framgången också en baksida. Det finns andra dansare som gärna vill ta hennes plats.