En oförglömlig möhippehelg

Denna helg har vi firat Skatterättsjuristens sista tid som ogift. Möhippan började redan på fredag kväll med en tur till havs med middag, och därefter följde en hel helg fylld av aktiviteter. Det är verkligen jätteroligt att få träffa och lära känna alla brudens vänner inför bröllopet. Det är helt otroligt hur alla hjälps åt för att möhippan ska bli så bra och rolig som möjligt, och alla ställer upp för varandra, även fast alla inte riktigt känner varandra. I fredags delade jag t.ex. säng med en tjej som jag endast har hälsat på förut. Sängen var i och för sig väldigt bred, men ändå. Och i lördags var det inte mindre än fem personer som låg utspridda och sov i min lägenhet. Möhippans höjdpunkt var nog turen till havs på fredag kväll. Vi åkte med den fina båten Pantera som måste abboneras privat för att man ska kunna åka med den. En annan höjdpunkt var den privathyrda kocken som lagade mat åt oss på lördag kväll. Det var Ted Stöffling från Kök, Smak och Catering som lagade en fantastisk trerätters middag med fantastiska viner till maten. Alla tyckte det var jättegott. Jag kan verkligen rekommendera denna firma vad gäller mat och vin.


I väntan på bruden. Det var en nervös timme som vi väntade och väntade. Hade kidnappningen lyckats? Men det hade den!


Mingel och rosa bubbel när bruden äntligen hade anlänt. Den fantastiska båten Pantera går att abbonera via Stockholm Sharter Guide.


Vinprovning och plockmat på Villa Pauli i Djursholm. På bilden gör vi den klassiska grejen när bruden ska panga en ballong för varje ex-pojkvän.


Jag och min fantastiska vän Skatterättsjuristen som kommer stå brud i augusti.

Spanx

Jag har länge varit på väg att beställa Spanx från USA. Dessa underkläder slimmar in figuren och har startat något av en underklädesrevolution i USA. Kvinnan bakom produkten heter Sara Blakely och har säkert blivit ganska rik på detta. Spanx säljs i och för sig på NK, men varför betala ett överpris på NK när man kan beställa från nätet? Jag har endast hittat två siter som levererar till Sverige. Det är Spanx.com och Mytights.com. På Spanx egen sida kostar tull och frakt m.m. 250 SEK, men på Mytights, som levererar från England, kostar frakten bara 4 pund. Jag beställde från Mytights idag och hoppas att min Spanx kommer fram i tid till sommarens första bröllop. Jag vill ju gärna trycka in allt hull som kan tryckas in.


Jag beställde den Spanxen till vänster på bild. Det kostade totalt 37 pund med frakt och allt. Ska bli spännande att se ur lång tid leveransen tar.

Ända in i kaklet

Nu har jag snart tränat mig igenom alla övningar i de tre nya träningsprogram som min PT Andreas har satt ihop åt mig. Det är ganska skrämmande att märka att övningar som jag klarade t.ex. 25 rep av när jag tränade med Andreas, de fixar jag bara ca 17 rep av när jag kör själv. Det är otroligt vad mycket mer kraft man kan plocka fram när det står någon bredvid som granskar och peppar en att ta i lite mer. Man tillåter sig inte att fuska då, och jag vågar liksom inte heller fuska eftersom den där Andreas är ganska stark. Jag råkar veta att han kan lyfta en olympisk skivstång med extremt mycket vikt på. Det innebär att han sannerligen ganska enkelt skulle kunna lyfta upp mig på raka armar och kasta in mig i kaklet om jag inte gör som han säger. Men det skulle han såklart aldrig göra, för han verkar väldigt juste och trevlig. Är man stark så måste man vara snäll, som Bamse säger.

På torsdag ska jag träna igen med Andreas och det är faktiskt väldigt bra att ha en tid inbokad. Då känner jag nämligen press på mig att träna riktigt ordentligt under hela veckan, för annars kanske jag inte orkar hela passet. Jag vet ju liksom vad som väntar. Andreas kör vissa riktigt tuffa övningar i ett snabbt tempo där styrka och kondition samverkar. Det känns som att man snarare är på ett military boot camp än i ett gym på Friskis & Svettis. Det är liksom bara leran och solen som fattas.

Presidentval i USA

"Många av presidentfruarna har haft hjärtefrågor som de engagerat sig i. Och det har knappast varit kontroversiella och tungt politiska sakfrågor, utan snarare godhjärtade och icke-kontroversiella välgörenhetsfrågor där några floskler räcker som svar på journalisternas frågor. Ungefär på samma nivå som Drottning Silvia alltså."

Av en händelse klickade jag in mig på min gamla Amerikablogg på debattsiten Nesmill. Jag bloggade ju på Newsmill under presidentvalet i USA år 2008. Jäklar, vad roligt det var. Under denna tid surfade jag mer på utländska medier än på svenska. Jag blev verkligen hyperengagerad i allt som hade med presidentvalet att göra. Det roliga nu i efterhand är att när jag skrollar i min egen blogg så blir jag faktiskt imponerad av mig själv. En blogg måste vara underhållande för att få läsare, och det är svårt att skriva om politik på ett underhållande och roligt sätt. Men jag tycker faktiskt att jag lyckades ganska bra. Det är härligt att se i efterhand att jag ibland vågade skoja till det med en humoristisk underton. Jag skulle väldigt gärna blogga om presidentvalet igen på en extern site år 2012, när primärvalen drar igång. Om jag får möjlighet och har tid med det.


Min favoritfigur i den amerikanska politiken är - inte helt otippat - presidenthustrun Jackie Kennedy. Jackie hade aldrig någon hjärtefråga, men intresserade sig för konst och annan kultur, vilket höjde statusen på konstnärsyrket.

En väldigt obehaglig bröllopsfilm

Ikväll har jag varit på den enda svenska förhandsvisningen av Lars von Triers omtalade film Melancholia. Filmen har premiär nu på fredag den 27 maj. Denna film kan klassas som både obehaglig och äcklig för en människas mentala hälsa. Kirsten Dunst gör rollen som en melankolisk och ambivalent brud jättebra och Alexander Skarsgård matchar henne fint som den förstående, mesiga maken. Han som försöker stötta henne bakom hennes märkliga beteende, och därmed får rollen som statist i deras äktenskap. Brudens skräckslagna syster som spelas av Charlotte Gainsbourg tycker jag dock gjorde den allra bästa skådespelarinsatsen.


Kirsten Dunst som Justine och Charlotte Gainsbourg som systern Claire.

Filmen är uppdelad i två delar. Hela första delen avverkas i bröllopsklänning. Kirsten Dunsts karaktär Justine är på väg till sin egen bröllopfest och den första delen utspelar sig under festen. Jag blev riktigt illamående under denna del. Jag tänkte först att jag kanske hade ätit något konstigt eller var på väg att bli sjuk. Men förstod ganska snart att det var fotot som gjorde mig åksjuk. Jag fick även medhåll av min vän Energijuristen som även hon blev yr och illamående under första delen. Fotot är nämligen ganska märkligt och skakigt, kamerorna sveper över rummen istället för att vara stilla. Detta gör att man känner sig åksjuk. Lägg därtill att det är väldigt svårt att inte bli irriterad på bruden. Hon gör inte som en brud förväntas göra. Hon är hela tiden på andra ställen än där hon bör vara, och folk blir märkbart irriterande. Men hon håller samtidigt skenet uppe och blir gång på gång förlåten med hjälp av ett sött leende. Hade jag inte varit i en biosalong hade jag flippat ur och skrikit rakt ut något i stil med "Men snälla du! Fattar du inte? För i helvete, gå ner och skär i din jävla tårta! Det är du som är festen! Alla väntar på dig, igen!". Åksjukan i kombination med irritationen gjorde att jag ville resa mig upp och gå hem. Men jag stanade kvar i salongen för att få se den andra delen.


Kirsten Dunst och Alexander Skarsgård får regi av Lars von Trier.

Den andra delen utspelar sig ur brudens systers vinkel. Det är dagen efter bröllopet och brudens syster Claire är helt skräckslagen inför det faktum av planeten Melancholia är på väg mot jorden. Vissa forskare säger att planeten kommer gå förbi jorden, medan andra säger att det finns risk för krock. Den skräck och dödsångest som byggdes upp under denna del gav mig samma känslor som när jag som flygrädd sitter i ett plan som snart ska starta, samt när planet är uppe i luften och det inte finns något annat att göra förutom att vänta. Jag var helt kallsvettig under denna del av filmen och kände, precis som i ett flygplan, en enorm maktlöshet inför universums dragningskrafter. Det var läskigt. Jag kan erkänna att jag drog en lättnadens suck när jag äntligen fick komma ut i verkligheten igen. I och för sig var första tanken att gå hem och sprätta min champagne värd 4000 kr som ligger under sängen och väntar på bättre tider. Varför spara på grejer när jorden kan gå under redan i morgon? Men jag försöker tänka att det faktiskt bara var en film. Eller?


Kirsten Dunst gav oss med denna rolltolkning en mycket irriterande men snäll variant av den klassiska bridezillan. Känsliga personer bör inte se denna film. Speciellt inte sådana som drömmer om det perfekta bröllopet eller som snart ska gifta sig och har börjat få brudnerver.

[Bilderna är pressbilder från Melancholias officiella webbplats.]

Melancholia av Lars von Trier

Ikväll är jag inbjuden till en visning av den omtalade filmen Melancholia av Lars von Trier. Det är jag och Energijuristen som ska gå dit. "No more happy endings" utlovar von Trier, och jag är ganska förväntanfull faktiskt. Inte minst med tankte på att Kirsten Dunst inatt fick pris i Cannes för "Bästa kvinnliga skådespelerska" för sin roll i just denna film. Alexander Skarsgård spelar också i Melancholia, han spelar Kirstens make, vilket ska bli intressant att se. När kollar på trailern så ser det lovande ut, det är många fina bilder och fint foto.

Min vän Energijuristen ska gifta sig i augusti. Jag hoppas hon inte blir avskräckt eller drabbas av melankoli efter att vi sett denna film.

En kväll som förr i tiden

Jag hade aldrig förut varit på den omtalade och stora köttmarknaden Garbo i Sumpan, men någon gång måste ju vara den första. Eller kanske sista. Men det var inte så illa faktiskt. Jag hade förväntat mig ett ställe ungefär som undre däck på Titanic. Ni vet där Rose och Jack hinkar öl, bryter arm och dansar på borden. Och partystämningen på Garbo var det ju inget fel på. Det var ungefär lika mycket drag som på Titanics undre däck, fast Garbo har mycket fräschare lokaler. Det var faktiskt riktigt snyggt där inne, med fyra dansgolv och bra service i baren. Jag och Förskolläraren kände oss som 18 år på nytt och klättrade glatt upp dansgolvets högsta punkt för att bevisa för oss själva att vi fortfarande kan dansa. Och jag kan meddela att vår dansteknik och kondition är det faktiskt inget fel på, den sitter där den ska, även fast vi är ganska gamla nu. Det enda jobbiga med Garbo är att killarna faktiskt är ganska påflugna. Vi hade fått ligga flera gånger om allihopa, om vi hade velat. Men det ville vi inte.


Kvällen började med middag hemma hos Mångsysslaren. Det var tema Greta Garbo och pris skulle utdelas för bästa huvudbonad. Det var Förskolläraren till vänster som vann det priset.


Huvudrätten bestod av ungsbakad lax med kokt potatis och sallad. Jag ansvarade för förrätten och hade gjort en nyttig liten rätt som bestod av en fettsnål röra utan kolhydrater som låg på ett litet bröd gjord av fullkornsråg och solroskärnor.


Jag fick hatten. Denna hatt är korken från en flaska Tequila Gold och det innebär att det är jag som ska hitta på och bjuda in till nästa event med detta gäng.


Den söta Sara som åkt ända från Mora hugger in på den fantastiskt goda desserten som Förskolläraren bakat. En kaka i tre lager med citronsås till.


Mångsysslaren har en väldigt mysig balkong med levande eld på bordet.


Jag och Förskolläraren i tunnelbanan på väg mot Sundbyberg.


Mångsysslaren och Veterinären. Att Veterninären över huvud taget kunde stå på benen var tur för oss, för jag körde helt slut på henne under ett gympass tidigare under dagen.


Mångsysslaren bjöd på den första rundan shots. Självklart ska man inte dricka drinkar på en klubb där det kan vara kö till toaletterna. Då är det shots som gäller.


Shots!


Dans!

Nästan den perfekta påsen

Minns ni blogginlägget jag skrev om den perfekta goodiebagen? Vad en sådan bör innehålla. Den påse som vi bloggare fick på Lady Gagas releaseparty är så nära man kan komma den perfekta goodiebagen. Jag har inte fått någon bättre i år i alla fall. Det enda som saknas för att denna påse ska plocka hem full poäng är något gott och ätbart som t.ex. choklad. Men med tanke på att jag knappast bör äta choklad innan Förskollärarens bröllop, då när jag ska försöka trycka in mig i tärnklänningen, så är det faktiskt bara bra att det inte låg godis i denna påse.


Förutom Lady Gagas nya skiva så fanns i denna påse bl.a. en hel hårvårdsserie från Waterclouds, läppglans från Lumene, ögonskugga fråb Very Me, Malins bok Kändisjakten, lösögonfransar, Red Bull, USB-minne, samt det jag blev mest glad över: Torrshampot "Got2Be" från Schwarzkopf och powder från samma serie. Jag är nämligen storkonsument av sådana hårprodukter.

En helkväll med Lady Gaga

Fredagskvällen började på restaurang Frippe, som är Dramatens restaurang. Mitt sällskap bestod av bloggaren och journalisten Malin och min vän Sofie.


Jag gillar restaurang Frippe för det är bra meny, stället ligger centralt på Stureplan och det är alltid ganska enkelt att få bord.


Vi åt samma mat alla tre. Alla ville äta nyttigt så alla ville ha varm rödbetssallad.


På väggen på Frippes hänger porträtt av alla skådisar som är ansällda vid Dramaten. Jag kände igen nästan alla faktiskt. Malin tog kort på mig när jag tog denna bild.


Från Frippes gick vi ca sju meter över gatan och gled in på Teatergrillen för att svepa ett glas champagne innan det var dags att gå vidare.


Servitören på Teatergrillen frågade direkt om vi var bloggare när vi tog fram våra kameror och började fota varandra och vår dryck. Jag och Malin svarade samstämt och entonigt "ja" på den frågan.


Vi fotade varandra som sagt. Man kan enkelt skilja en bloggare från en vanlig turist genom att bloggaren tar typ 4-7 bilder på samma motiv. En turist nöjer sig med 1-2 bilder.


Om jag bara hade stått lite mer till höger, och om hinken jag stod på inte hade varit så hög, så hade man nog inte sett skillnad på statyns ben och mina egna vinterbleka ben. Samma nyans liksom.


Efter Teatergrillen mötte vi upp min vän Skatterättsjuristen och hennes vän Camilla och begav vi oss mot Pure. Vi var inbjudna till releasefesten av Lady Gagas nya album "Born this way". På Pure blev Malin och Skatterättsjuristen sminkade av Oriflame.


På plats kunde man även få långa, Lady Gaga-inspirerade naglar i rött och svart.


Jag fick nagar och blev plötsligt helt handikappad på grund av naglarnas enorma längd. Att gå på toaletten och lyckas få upp saker från väskan blev en helt projekt. När jag kom hem kapade jag av dem en aning.


Therese Grankvist, f.d. Drömhus, var influgen från London för att köra en Lady Gaga-show på scenen. Hon gjore ett bejublat framträdande, riktigt bra var hon. Grym röst! Hon lät verkligen som Lady Gaga. I början hade jag svårt att avgöra om hon verkligen sjöng själv eller om hon mimade till en liveinspelning med Lady Gaga, men det var Therese som sjöng.

När vi tröttnat på Pure gick vi vidare till Vassa Eggen som ligger vägg i vägg med Pure. Goodiebagen som vi bloggare fick på Pure var väldigt tung, men att släpa hem den, det var det värt. Ni ska få se i nästa inlägg vad som var i. Det kan vara en av de bästa goodiebagsen ever.

Konserter på Grönan

Förra året var jag på Gröna Lund inte mindre än tre gånger, vara två av gångerna det även var konsert på scenen som var sevärd. Förra året såg jag Amanda Jensen och någon till. Det som är bra är att det är gratis att se konserten om man har löst entré till nöjesfältet i fråga, eller har ett sommarkort som kostar runt 200 kr. I år har jag siktat in mig på följande artister, om jag är i stan och det inte dyker upp andra saker som krockar.

Fredag 3 juni: September & Petter
Torsdag 9 juni: Bryan Adams
Torsdag 25 augusti: Eric Saade
Fredag 9 september: Håkan Hellström
Fredag 16 september: The Ark

Se hela konsertprogrammet på Gröna Lunds webbplats.

Born this way

I morgon ska jag på releasefest för Lady Gagas nya album som heter Born this way. Jag gillar Lady Gagas musik men tror att jag aldrig någonsin har sett någon av hennes musikvideos. Av arrangörerna till releasefesten fick jag en länk till den senaste videon som heter "Judas".


Det går inte att missta att "Judas" är en låt framförd av Lady Gaga. Den påminner lite om Bad Romance.

Mot nya tävlingsmål

Man är inte speciellt kaxig, när man på skakiga, blytunga ben och med helt mörbutad kropp stapplar iväg mot omklädningsrummet efter ett pass med en personlig tränare. Ny PT, nytt program, nya övningar och en träningsvärk som kommer att sitta kvar under väldigt lång tid. Jag trodde verkligen att jag skulle avlida i slutet av passet, eller att mina ben bara skulle sluta fungera, men jag klarade det. Jag vet av erfarenhet att den allra värsta träningsvärken kommer två dygn efter avslutat pass. Och om man då tänker på hur jag känner mig just nu, bara tre timmar efter passet, så anar jag vad jag har att vänta. Det kommer inte bli roligt.

På grund av min träninsvärk har jag just nu lite svårt för att skära tomat med kniv. Det går lite skakigt och musklerna i mina armar hänger inte riktigt med. Att trycka ner en sked i en avokadohalva går också lite skakigt och jag försöker hitta en bra teknik, så att jag kan gräva upp lite avokado och sen även orka föra upp skeden mot munnen. Med tanke på att dagens pass innehöll mycket mer ben, lår och rumpa än armar, så misstänker jag att träningsvärken i armarna bara är lite mjukstart inför den enorma träningsvärk som jag snart kommer att få i benen. Mina nya PT heter Andreas Byfeldt och jag tränar med honom på Friskis & Svettis på Sveavägen. Fem eller sex gånger ska jag hinna köra med honom innan Ugsimaran i Älvdalen den 23 juli. Syftet är att bygga upp styrka i benen för min löpning. Andreas har även gjort tre olika träningsprogram åt mig som jag ska köra själv. Det är inga enkla pass han har gjort, riktigt tungt faktiskt. Så nu är det verkligen självdisciplin som gäller. Inte fuska!

[Bild på Andreas Byfeldt från Friskis & Svettis hemsida]

En väldigt viktig person

Det har aldrig någonsin hänt förut att jag fått ett VIP-kort till något av Stockholms uteställen som är ett inneställe. Men igår damp det ner i brevinkastet, ett VIP-kort till Pure som ligger på Birger Jarlsgatan. Jag kan inte säga att jag har varit där speciellt ofta, tillfällena går att räkna på en hand. Men de få gånger jag har gästat klubben har varit i samband med olika events, vilket har lett till att jag bloggat om att jag varit där. Jag misstänker starkt att det är därför som jag nu faktiskt har fått ett VIP-kort till stället i fråga.


VIP = Very important person. Person som i kraft av sin betydelse förutsätts få särsklid service och speciellt hänsynsfull behandling. [Nationalencyklopedin]

Lördagsplaner i Hägersten

Jag: Är allt fixat och klart nu inför lördag?
Mångsysslaren: Hur menar du?
Jag: Med mat och så, menar jag. Du tar varmrätt, jag fixar förrätt osv. Just det... vin till maten! Är det ingen som tar med vin till maten?
Mångsysslaren: Vadå vin till maten?
Jag: Jo alltså, vad vi ska dricka till maten? Vitt eller rött kanske?
Mångsysslaren: Du kan ju ta med dig en flaska om du vill och sitta och dricka av, men det är ingen annan som vill ha vin. Det är bara du som dricker det.
Jag: Okej, så vad ska ni andra dricka då?
Mångsysslaren: Sprit såklart! Och champagne! Jag har ju faktiskt åkt iväg och laddat upp med en massa sprit!
Jag: Till maten?
Mångsysslaren: Ja.
Jag: Okej, okej. Jag förstår. Jag får väl ta seden dit jag kommer helt enkelt.

En kväll på Dubliner

Jag tog med mig sju tjejkompisar till Dubliner för att titta på sju komiker som skulle framträda på premiärkvällen av Heart Comedy Club. Jag har aldrig förut varit och sett stand up comedy live, så jag har inte så mycket att jämföra med vad gäller att kunna avgöra framträdandenas kvalitet. Men vissa av komikerna var väldigt roliga och visst skrattade jag en hel del.

Jag vet att frågan vad man får skoja om är en uttjatad fråga, och jag är fortfarande av åsikten att man måste få skoja om allt. Men därmed inte sagt att alla skrattar. För min del har jag inga problem med att skratta åt sexskämt, även fast jag själv har en tendens att vara något pryd av mig. Men det är bara roliga sexskämt jag kan skratta år. Äckliga skämt om att runka, skvätta sperma, gamla kvinnors vaginor osv, det roas jag inte av. Sexskämt kan ha en tendens att bli mer äckliga än roliga, och då är det ju inte roligt. Då känner man bara avsmak. Jag förstår dock att vissa komiker kanske gärna vill provocera och få fram en reaktion hos publiken, men då är nog en stand-up scen fel forum. Bäst denna kväll var i alla fall killen som framträdde sist, han hette Martin Krantz. Tore Kullgren var också väldigt rolig med en sång om hur norrmän klubbar säl.


Tore Kullgren körde en sexfri show. Han kunde vara rolig utan att gå under bältet.


På Dubliner serveras Fish & Chips. Detta såg väldigt gott ut, men eftersom jag gärna vill kunna andas i tärnklänningen jag ska ha på Förskollärarens bröllop, så fick jag lov att välja ett nyttigare alternativ.


Denna komiker var lik både Daniel Lindström som vann Idol, och Birk Borkasson. Han hette dock något helt annat.

Heart Comedy Club

Varenda gång jag träffat tv-profilen Tore Kullgren på olika events det senaste året, har han berättat om sina planer på att starta en egen Comedy Club. I början var det bara på ett "jag skulle vilja"-stadium, sen var det "jag håller på att planera"-stadiet, för att slutligen bli ett "nu håller jag på att fixa"-stadium. Och i morgon är det premiär för Heart Comedy Club på Dubliners som ligger vid Hötorget. Förutom Tore är det Leone Milton och Björn Wallentin som driver klubben. På premiärkvällen kommer vi att få se komiker som t.ex. Paul del Valle och Martin Krantz som bl.a. har varit med i tv-programmet Talang. Jag och sju av mina tjejkompisar ska gå på premiären, och vi har även bokat bort för att äta på Dubliners innan det drar igång på scenen.

Märklig sak för fötterna

Jag fick hem ett paket som heter Baby Foot. Inuti är det två påsar som har formen av tofflor. I tofflorna är det någon slags vätska. Man ska sitta med dessa tofflor i två timmar. Sen börjar fötterna att fjälla av sig själva i samband friktionen som uppstår när man går osv. Efter två veckor ska fötterna vara babylena. Ska man våga testa detta eller kommer hela min fot att fjälla bort?


En produkt från Japan. Kanske bör jag höra av mig till min japanska korridorare som doktorerar i Uppsala, och höra om hon känner till detta.

Vid hantlarna på gymmet

Jag: (Tittar och vänder på hantlarna som ligger på rad i stället)
Man ca 45 år som står intill och tränar biceps: Vad leter du efter? Jag har har 4-kilosvikterna, om det är fyrorna du letar efter? Men jag är snart klar!
Jag: Nej, jag letar efter sexorna.
Man ca 45 år: Jaha oj, vad ska du göra med dom?
Jag: Samma övning som du gör nu.

Sen dog konversationen. Han såg nästan lite ledsen ut och jag ville nästan gå fram och förklara för mannen att det är helt okej att vara svagare än en 31-årig kvinna när man börjar närma sig 50 och inte är så vältränad. Men jag gjorde inte det.

Middag hos Energijuristen

Igår kväll var jag hembjuden till min vän Energijuristen. Hon och hennes kille har ganska nyligen flyttat in i en stor och fin lägenhet i Solna. Lägenheten är nästan 90 kvadratmeter stor fördelat på två plan med trapp emellan. Jag hade i och för sig redan varit hemma hos dem en gång, men detta var lite som en kombinerad inflyttningsmiddag och schlagermiddag. Att vi skulle titta på finalen i Eurovision Song Contest var i och för sig inte utannonserat, men det blir ju lätt så när det är många som vill se när Sverige sjunger samt den spännande rösträkningen. Vi höll tummarna som tusan för Erik Saade och jublande högt när han fick höga poäng. En tredjeplats är ju inte fy skam, det är ju den bästa placeringen Sverige har fått sedan Charlotte Perrelli vann 1999.


Det bjöds på väldigt god paj med sallad och Amaronevin. Till dessert åt vi chokladkaka med grädde.


Värden i blå tröja häller upp vin.


Jag åt av en vegetarisk paj. Paj är nog den bästa festmaten jag vet. Det är relativt enkelt att göra, går att variera i evighet och alla tycker om det.


Grå kavaj is the shit. Jag har kommit på att grå kavaj är det man ska ha. Både till vardags och fest. Mycket snyggare än svart.


Den fina värdinnan Energijuristen i rosa topp och vit kjol.

Det var väldigt roligt att det inte bara var par på denna middag. Totalt var vi tre par, två singelkillar och tre singeltjejer. Vanligtvis brukar jag vara ensam singeltjej på alla middagar, eller så är det högst 1-2 andra singlar med, och då är dessa oftast tjejer. Jag brukar inte fota enskilda rum i folks hem utan utan att fråga först, men hade jag bara kommit ihåg det så skulle jag ha frågat om jag fick fota värdparets fantastiskt fina sovrum för att visa er. De har världens finaste fondvägg och en skitsnygg kristallkrona i taket. Rummet ser riktigt fint ut, speciellt i jämförelse med mitt trista sovrum där jag inte ens lyckats få upp en endast tavla, trots att jag har bott i lägenheten i 2,5 år.

Studio104 i Bromma

Jag måste bara tipsa om den fotostudio vi höll till i på Förskollärarens möhippa. Studion ligger i Bromma och heter Studio104. Det är fräscht, fint och studion har väldigt mysig inredning. Det påminner lite om ett hem mer än en studio. Förskolläraren blev först stylad och sen fotograferad. Både hår och smink blev hur snyggt som helst och jag blev nästan tårögd när jag såg det färdiga resultatet vad gäller stylingen. Förskolläraren blev verkligen jättefin, jag har aldrig sett henne snyggare. Hon fotades sen i endbart underkläder av fotograf Malin Sydne och bilderna blev superbra. Medan Förskolläraren stylades och fotades kunde de andra deltagarna på möhippan mingla med champagne, äta snacks och spela biljard.


Jag har varit i många fotostudios under min tid som storbloggare, både tidningars och mer privata, men detta är nog den finaste studio jag någonsin har sett. Bilerna är från Studio 104:s hemsida.

Semifinal på Kungsholmen

I torsdags var jag hemma hos Skatterättsjuristen på Kungsholmen och såg när Erik Saade tog en finalplats i Eurovision Song Contest. Jag trodde faktiskt det var kört när det endast återstod en enda finalplats och Sverige inte var uppropade ännu. Men det gick ju bra. Innan sändningarna började bjöd Skatterättsjuristen på god lax och en fräsch och fruktig dessert.


Stekt lax, sallad och röran är tzatziki med kräftor om jag inte minns fel. Jättegott var det i alla fall.


Datortjejen hade med sig sin lilla Noah. Söt som en docka, båda två.


Mango på toppen.


Jag kommer inte på någon bildtext om mig själv.


Detta är Skatterättsjuristen som var kvällens värdinna.


Vi beundrade den ukrainska tjejens fina frisyr. Hon såg ut som en ängel och sjöng som en ängel om en ängel.


Två kvinnor och en baby.