Bäst av sommarpratarna

Som många andra svenskar lyssnar jag på sommarpratarna i P1 varje sommar. Så har jag gjort sen jag var i 12-årsåldern ungefär. Varje pratare får 10-15 minuter av min uppmärksamhet. Om prataren inte lyckats fånga mitt intresse på denna tid, då stänger jag av. Verkar programmet någorlunda intressant fortsätter jag lyssna. Jag måste tyvärr säga att startfältet i år var sämre än vanligt. Jag tror att jag aldrig någonsin har fimpat sändningen så många gånger som i år. Men det fanns såklart vissa guldkorn i startfältet. Sådana som kan klassas som "bäst i test". Här är vinnarlistan från sommaren 2011.

1. Monika Nyström
Jag trodde först inte att en förskollärare från Åkersberga var någon som jag ville lyssna på, men det var helt omöjligt att stänga av och jag satt som klistrad vid radion. Inte ens en toalettpaus kunde jag ta. Denna berättelse i kronoligisk ordning, om hur hennes man går bort i cancer och alla turer kring det, kan ha varit ett av de starkaste och sorgligaste programmen i sommarpratarnas historia. Det var omöjligt att inte fälla en tår och jag tänker nu på denna historia varenda gång jag ser en fjäril.

2. Gustaf Hammarsten
Denna skådespelare var väldigt underhållande i sitt berättande och det var hur roligt som helst att höra om hans erfarenheter i allt ifrån 70-talsfilmen "Tillsammans" till den internationella storsuccén "Borat". Att jag nyligen sett varenda avsnitt av den fantastiska serien "Våra vänners liv" gjorde honom inte mindre intressant.

3. Cecilia Forss
Denna tjej var någon som jag bara måste lyssna på. Cissi spelar inte bara Cindy i ICA-reklamen, har gjort "Ballar av stål" och är nu aktuell som programledare i Idol, hon är även uppvuxen i min stad Falun och har gått på samma gymnasieprogram och gymnasieskola som mig. Att höra Cissis berättelse och åsikter om Dalarna var riktigt underhållande. Historien om den osynliga Ingrid var helt fascinerande.

4. Petra September Marklund
För någon som en gång i tiden själv har haft scendrömmar är det fantastiskt roligt att få höra om hur någon annan har slagit sig fram i branschen. Petra berättade på ett väldigt trevligt och roligt sätt om både framgångar och motgångar som sångerska, både intrenationellt och i Sverige. Hennes möte med Lady Gaga innan hon blev stor satte perspektiv på arbetet i fråga, hur någon kan bli stor stjärna över en natt.

5. Lars Ohly
Jag slog igång radion lite för sent och missade de första minuterna. Jag hade ingen aning om vem det var som pratade, men mannen i fråga var ju både underhållande, intressant och väldigt avslappnad. Jag förstod såklart att det var en ganska högt uppsatt politiker som pratade, och jag blev något förvånad när jag förstod att det var Ohly. Den här killen kan ju.

Årets största besvikelse: Leif GW Persson
Inte för att han inte var intressant. Han var bra och jag lyssnade såklart på hela programmet i och med att vi just nu arbetar i samma bransch, d.v.s. med brottmål. Men jag blev bara så besviken över att han inte pratade om mordet på Olof Palme. Mín stora fascination och mitt enorma intresse för Palmemordet kommer nog aldrig att avta. Jag hade hoppast på att få inspiration till att tänka ett varv till, och somna med nya mord- och konspirationsteorier i huvudet. Men så blev det inte.

Kräftskiva i regi av Sussi

Sussis fester är alltid mycket välplanerade. Hon hade dukat och dekorerat fint i kvarterets källarlokal på Djäknegatan i Uppsala.


Sånghäftet innehöll många roliga sånger.


Min vän Obygdsjuristen gick all in på temat som var "dressed for success". Han hade klätt ut sig till en stor kräfta.


Det fina värdparet. Sussi utklädd till rik kines, och hennes norske kille Fotografen utklädd till rik norrman.


Jag körde outfit som Charlotte Cashiragi av Monaco. Men jag hade nog lyckats bättre om jag hade fått fixa hår och smink på hemmaplan. Det är alltid svårt att inte ha tillgång till sina egna redskap.




Förutom kräftor fanns det gott om pajer, snittar, sallad och ost.


Killarna mitt emot. Slaktarn och Dalajuristens pojkvän. Slaktarn hade satsat på en röd kräftbränna i ansiktet. Bra jobbat.


Dalajuristen skalade och åt en kräfta för typ andra gången i sitt liv. Helt ofattbart för mig, jag som är uppvuxen med kräftfiske på eget fiskevatten. Mooremodellen överavakade det hela, så hon gjorde rätt och inte svalde lortsträngen eller magsäcken.


Jag fick Obygdsjuristen som bordsherre. Han är mycket underhållande.

Ibland brukar jag sörja över att jag inte är speciellt fotogenique, men jag tror att Obygdsjuristen slår mig på den jumboplatsen. I alla fall om man gör bedömningen på bilden ovan. Jag och Obygdsjuristen brukar även ha en tävling om vem som har det sämst just nu, vem det är mest synd om alltså. Förra gången vi sågs vann jag stort, men till min glädje slog han mig i även den tävlingen. Jag förlorade på att jag just nu faktiskt bor i en stor villa på två plan med egen trädgård.

Lördagsshopping i Gränby

Det har byggts om och byggts till i Gränby shoppingcenter i Uppsala. Det var tydligen nyinvigning nu i helgen och min vän Dalajuristen och hennes kille drog med mig dit. Vi hann titta i några butiker, vi åt en bricklunch på en av restaurangerna och kollade även in den nyöppnade skönhetssalongen och den nya träningsanläggningen. Allt var fint och fräscht. När jag pluggade i Uppsala arbetade jag extra med att dema skönhetsprodukter för L'oreal Garnier på Coop i Gränby. Det var innan denna blogg blev stor och tog all min fritid. Som tur var så var Coop helt oförändrat. Lite kontigt hade det ju varit annars.


Dagen började med en härlig frukost på Dalajuristens balkong. Hon har en liten trädgård med en liten gräsmatta.


Inne på Gränby hittade jag min gamla Metro-kollega Frida Fahrman på scen. Hon var i full färd med att presentera höstens kläder. Frida var väldigt snygg i håret tycker jag, det såg glansigt och fint ut.


Vi åt lunch med utsikt över scenen.


Jag åt en väldigt fräsch och god räksallad utan kolhydrater.


En dansskola i Uppsala hade modevisning med danskoreografier till varje entré. Jag och Dalajuristen blev oerhört påminda om vår egen tid i dansskolan Swing Models och det Estetiska dansprogrammet. Men det var ju några år sedan, minst sagt.

Trollkväll hos Dalajuristen

Efter jobbet i fredags styrde jag bilen mot Uppsala och min vän Dalajuristen som bor i Gränby. Anledningen var att gå på Sussies årliga kräftskiva på lördagen. Men vi hann även med en trollspelarkväll på fredagen, efter god mat och med gott vin. Jag hann även besöka min kusin Systemvetaren, hennes man och mina söta kusinbarn Tyra och Agnes. Till och med två gånger var jag hos dem, först som förfest inför lördagens kräftskiva och sen på söndagsfika. Jag tror att Tyra hade gillat detta trollspel som jag och Dalajuristen roade oss med. Dalajuristens kille var också med och spelade, men han var inte riktigt lika road som vi var. Men han tyckte nog det var kul innerst inne, fast han vågade inte erkänna det.


Min spelpjäs var det söta trollet i orange frisyr.

Min fina vän Dalajuristen bjöd mig på husrum, middag, två frukostar och en spelomgång.


Dalajuristens kille ville först inte vara med och spela för han påstod att Trollspelet bara var för barn. Men bara för att man måste vara minst 5 år gammal för att förstå reglerna så betyder ju inte det att bara femåringar får spela. Alla får faktiskt spela. Alla som förstår hur det går till.


Trollspelet blir extra roligt om man dricker vin under spelets gång. Eftersom femåringar inte får förtära alkohol så kan man till och med säga att detta spel är roligare för vuxna.


Mitt troll fick en ny frisyr. Jag stylade honom så hans person tog lite mer plats.






Dalajuristen har ganska många troll i sin lägenhet. Man kan nästan säga att hon samlar. Man kan även säga att det går troll i denna hobby.

Kasta tärning

Jag har skaffat ett partytrick och det heter kasta tärning. Det är med min telefon HTC Sensation som det går att kasta en eller flera tärningar genom att skaka telefonen eller peta på tärningarna. Detta tycker jag är jätteroligt. Man kan välja antal tärningar och även bakgrund att kasta mot. Speciellt på fester eller i andra sociala sammanhang är det roligt att kunna ta upp telefonen och avgöra svåra val eller frågor med hjälp av tärningarna. Oftast använder jag bakgrunden som är ett biljardbordstyg.


Förutom den roliga funktionen kasta tärning finns det även en spegel i telefonen. Mycket användbart, men andra ord.

Egentligen ska jag som sjätte och sista uppdrag i Dialects sommarblogg, testa Telias 4G-täckning och dess hastighet. Jag skulle även prova att skicka tunga filer eller streama film och TV-serier på olika ställen. Men detta har jag redan gjort. För länge sen. Och visst går det mycket snabbare med 4G än med 3G, i alla fall när jag är i civilisationen. Här uppe i Älvdalen finns det tyvärr inte några 4G-master ännu, men jag kan ändå använda Telias mobila 4G-modem. Det slår då om till 3G+ och verkar gå lite snabbare än mitt förra mobila bredband. Tyvärr har jag ännu inte hunnit kollat på någon hel film här uppe i Älvdalen, för jag har varit så upptagen med att arbeta, sitta och köra bil, stryka arbetskläder, laga mat, kasta tärningar m.m. Men jag har sett en massa trailers på läsplattan HTC Flyer, och jag är verkligen imponerad av kvaliteten på filmerna. Både ljud och bild är helt fantastiskt. Jag tror faktiskt att jag kommer välja att se på film via läsplattan istället för via datorn. Till min glädje går det även att kasta tärning med läsplattan.

Klockan slår igen

I köket i Älvdalen i det hus jag nu bor, finns ett gammalt pendelur. Jag minns att denna klocka var igång när jag var riktigt liten, men sen stängdes den av. Det var ju ingen idé att ha klockan i bruk eftersom ingen bodde i huset, och dessutom slår klockan ganska högt. Eller rättare sagt, den tickar ganska högt och slår varje hel- och halvtimme. Men nu är tiden åter slagen. Nu är klockan igång igen. Pappa vred upp uret och det är även fixat på så sätt, att den inte alls dongar lika högt längre, då när stora visaren står på sex eller tolv. Klockans ljud är numera mer humant, och det är faktiskt väldigt bra att hålla koll på varje hel och halvtimme. Jag kan då enkelt räkna ihop hur mycket tid jag slänger bort vid datorn, framför TV:n och vid strykjärnet.


I tjugo år har klockans tid stått stilla. Den stod då på tio i tre, men nu går den igen. Jag kände igen ljudet av klockans tickande direkt när jag hörde det.

Kräftis i Saltis del 2

Efter lunchen checkade vi in på våra rum. Vi var sex tjejer som bodde två och två i varje rum.


Vi fick även ett av de större rummen som vi genast stökade till i. Det blir lätt så när sex tjejer ska ha förkula och fixa i ordning sig i samma rum. Här fanns det en soffgrupp vilket var väldigt bra.


Utlottning av tequilahatten. Genom denna utlottning avgörs vem som ska fixa nästa event. Dalajuristen drog det kortaste sugröret. Jag ser fram emot att få veta mer om hennes arrangemang och planeringen runt det, d.v.s. när, var, hur och kostnad.


Vi beundrade utsikten från rummets fönster.

Efter incheckningen hade vi tillgång till Grand Hotells spa. Vi hade verkligen sett fram emot en lugn och avkopplande stund i relaxen, där det finns både bassäng, bastu och bubbelpool. Jag och Dalajuristen gick ner för att kolla läget. Vi möttes av ett poolparty med dunkande musik och gäster som drack drinkar och champagne längs poolkanten. Jag hade inte riktigt förstått att det skulle vara poolparty i spa-avdelningen. Inne i omklädningsrummet diskuterade vi det hela och visste inte riktigt hur vi skulle göra, om vi verkligen ville gå dit. Vi ojade oss och gnällde över den höga musiken och förstod inte riktigt varför det skulle spelas så högt. Eller varför det skulle spelas musik över huvud taget. En annan tjej hörde vår konversation och bröt in. Hon förklarade för oss, att vårt enda problem var att vi hade druckit för lite sprit. Vi skrattade gott åt den kommentaren, och det är nog bara att erkänna att jag är på väg att bli en riktig kärring. Eller rättare sagt, jag börjar mer och mer få egenskaper som en medelålders tant.


Ingen kräftskiva utan snaps. Det var kanske några snaps man borde ha tagit för att klara av det där poolpartyt.


Alla var så fina denna kväll, vi hade alla svidat upp i klänningar.


Jag och Veterinären i väntan på att hugga in på buffén. Det fanns nämligen gott om tillbehör till kräftorna.


Det gäller att inte titta på dem för mycket innan man skalar dem, för då kan man bli påmind om att de stackars kräftorna har kokats levande, är döda och att det är synd om dem.


På denna kräftskiva var vi totalt 180 sittande gäster, fördelade på två salar.


Mångubbarna lyste längs med väggarna.


En ung Karl Gustaf övervakade hela arrangemanget via en tavla på väggen.


Hej då Grand Hotell i Saltsjöbaden. Veterinären går ner mot saltsjöbanan för hemfärd. Det var verkligen trevligt att få besöka solsidan. Vi såg inte till någon Ove Sandberg, men några av Mickans bästisar var med på festen.

Kräftskiva i Saltsjöbaden

Vi var ett stabilt gäng på sex tjejer som i lördags samlades på Stockholms centralstation. Ingen visste var vi skulle, förutom jag. Det hela var ett hemligt event som jag bjudit in till, eftersom det var min tur att fixa en aktivitet för detta lilla gäng som jag kallar för mitt Dalagäng. Resan gick till Solsidan. Det var kräftskiva på Grand Hotell i Saltsjöbaden i regi av Fredrika. På programmet stod fördrink, lunch, tillgång till SPA-avdelningen och stor kräftskiva på kvällen med övernattning. Jag hade aldrig förut varit på Grand i Saltis, men det var väldigt fint där måste jag säga, med fina rum, fina salar och utsikt över havet. Matsalarna som vi åt i var också väldigt tjusiga, med väldigt fint ljus. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att gifta mig där, men det är något dyrt. Enligt hemsidan kostar varje bröllopskuvert 1900 kr, fast det kan det i och för sig vara värt. Det blir till att fortsätta spara, helt enkelt. Och försöka lista ut var sjutton jag ska kunna träffa en bilvande man.


Saltsjöbanan vid Slussen går mot Solsidan.


När gigantiska Grand Hotell i Saltsjöbaden byggdes var inspirationskällan ett slott i Monte Carlo, Monaco.


I den fina foajén finns två vaser vid sidan om spisen som föreställer den kung och hans fru som lät bygga hotellet. Vaserna tillverkades inför invigningen på sent 1800-tal.


Fräscha fördrinkar väntade på oss i en av barerna. Det kändes lite som sommarens sista suck.


Jag, Veterinären och PR-tjejen. Tjejerna hade fått instruktioner om att klä sig som om de skulle äta lunch med sin nya pojkväns överklassföräldrar.


Mångsysslaren väntar på sina bordsgrannar.


Min vän Dalajuristen inväntar lunch och pratar med killarna som vi fått till bordet.


Det var bordsplacering till lunchen. Jag gillar verkligen det där med bordsplacering. Prata med dem man redan känner kan man göra ändå, före eller efter själva sittningen.


En god buffé hade dukats upp. Jag åt mycket av en fin laxpudding.


Vinet var välkylt, maten vad god, servicen fantastisk och bordsgrannarna var trevliga.


Efter lunchen var det dags att checka in. I receptionen välkomnades vi av drottning Silvia och Kungen. Snart kommer ni få se bilder från vårt fina rum och bilder från kvällens kräftskiva.

Måndagsmiddag med Sara

Jag känner i princip endast en person i Mora som jag har umgåtts med sen förut. Hon heter Sara och det var när jag var när jag gick i högstadiet som jag lärde känna henne via gemensamma fritidsintressen. Sara gav mig i måndags en guidad tur i Moras innerstad. Det som är city. Hon pekade ut bästa hårsalongen och allt annat som kan vara värt att veta. Vi tog en sväng in på Åhlens och sen gick vi och åt på Mora Hotell. Den mat som serverades där måste vara det bäsa jag någonsin ätit i Dalarna. Mora Hotell får verkligen högsta betyg av mig. Det var nästan i samma klass som Ulla Winbladh och Villa Godthhem på Djurgården. Huvudrätterna på Mora Hotell kostar runt 300 kr men det var det värt. Smakar det så kostar det.


Mora bjöd på sin regninga sida. Tur att Sara hade ett paraply med sig.


Förutom bra mat så är det väldigt fint inne på Mora Hotell.


Uteserveringen var fortfarande öppen men vi satte oss inomhus.


Det har inte varit ofta jag träffar Sara så det var väldigt kul att se henne.


Vi åt en fantastisk röding båda två som var riktigt bra tillagad. Underst ligger det en grej av potatis.


Jag tog in en gudomlig cheesecake till dessert. Den var inte alls speciellt söt, utan mest fräsch. Det röda på toppen var dock ganska sött, vilket var en fantastik kombination med det andra.


Sara beställde in något fruktigt med mörk choklad. Det syns inte så bra, men frukerna vilar på en kaka av mörk choklad. Jag kommer garanterat att gå tillbaka till Mora Hotell för att äta.