Kundkväll på Vimla

Jag fick en fråga för ett tag sedan här i bloggen, om mitt liv är mycket annorlunda nu och hur det känns, när jag bor i Älvdalen och arbetar i Mora, istället för att leva i Stockholms innerstad. Men det känns inte så konstigt faktiskt. Vardagen är likadan i Älvdalen som i Stockholm. Det är frukost, jobba sent, skynda hem, träna, äta sent, försöka skriva ett litet blogginlägg, stryka kläder och sen skynda ner i säng. Och helgerna är inte heller så annorlunda eftersom jag är i Stockholm ungefär varannan helg. Det enda som är lite annorlunda nu, det är att jag inte kan springa på en massa events och premiärer om vardagskvällarna. Jag får fortfarande samma mängd inbjudningar som förut. Inbjudningarna hittar även till Älvdalen, men jag tvingas tacka nej till allt. Ibland känns det lite surt när det kommer riktigt roliga premiärer som jag inte kan gå på. Och som ni kanske vet så är aldrig sådana tillställningar på helgerna, allt är på vardagarna. Idag har jag dock gått på ett event här i Älvdalen. Efter jobbet åkte jag direkt till Hannahs butik Vimla där det var kundkväll. Man fick även med sig en liten påse med prover, nästan som en goodiebag.


Jenny och Hannah har fullt upp med att ta betalt. Kolla in den svarta tavlan till vänster, där presenteras veckans bloggare i tre olika kategorier; veckans inredningsblogg, veckans modeblogg och veckas Älvdalsblogg.


Det bjöds på snacks i form av naturgodis, frukt och läsk.








Dessa smycken kommer från Fi Design, det är en tjej som heter Ann-Sofie som gör egna smycken.






Jag har haft väldiga komplex de senaste veckorna för att jag har så långt och slitet hår. Det är tur att det går att klippa. På fredag ska det ske.


Viven of Holloway är ett märke som består av 50-60-talskläder. På bilden ser ni en av tjejerna som köper in dessa kläder från London och säljer dem i Älvdalen. Det är såna klänningar man ska ha när man åker raggarbil under cruisingen i Dalarna.

Grönt paket med gröna snören

När tjejerna anlände till Månstahuset på fredag kväll hade de med sig ett paket till mig. Det var ett grönt paket med gröna snören.


Innehållet var en hudvårdsserie beståendes av rengöring, anisktskräm, ansiktsmask och serum. Allt från märket Dr Andrew Weil for Origins. Detta ska bli väldigt kul att testa. Det där med serum är verkligen min grej, jag blir lika glad varje gång jag får ett nytt.

Studiebesök i Älvdalen del 2

Efter vårt besök på Morins Konditori och en sväng till ICA Olssons så åkte vi upp till fäboden. Det var faktiskt inte min idé att besöka fäboden, men tjejerna ville se var jag håller till om somrarna. Därefter for bilen åter mot Månstahuset för pastalunch, tillfixning och förfest inför lördagens middag på Hotell Älvdalen, med efterföljande besök på Dalgatan 118 som är Älvdalens enda uteställe. Till min sorg glömde jag kameran hemma när vi åkte in mot hotellet, men som tur var så var vi ju två bloggare på plats. Malin var väldigt duktig på att fota och har idag haft stort bildregn från Älvdalen på sin blogg. Kolla inlägget "Utekväll i Älvdalen" för att se bilder från utekvällen. Och för ännu fler bilder, se "En märkvärdig helg, del 1" och "En märkvärdig helg, del 2". Här nedan finner ni mina bilder från vår sköna söndag.


Tjejerna poserar framför fäbodstugan. Det ser verkligen annorlunda och främmande ut i fäboden på höst och vinter tycker jag. Jag är liksom van vid att se fäboden i strålande sommarsol och med blommande midsommaräng.


Efter frukost, som mer var som brunch, gick vi upp i ladan för att titta på gamla hästdroskor och koffertar som varit i Amerika. Tyvärr är det svårt att fota där uppe för det är så mörkt.


Vi var inte de första som varit upp i vagnslidret. En person vid namn Oscar Gullberg var där år 1909 och klottrade sin tag på insidan av portarna.


Man ska se till inte trilla ner när man stänger igen luckorna på övervåningen.


Vi tog en promenad för att få lite frisk luft innan det var dags för tjejerna att stänga in sig i bilen. Vi gick Tommosvägen ner till Dalälven.


Sen fortsatte vi en bit på Månstavägen. Alla skyltar i Älvdalen är tvåspråkiga, på svenska och älvdalska. Jag hoppas tjejerna fick lite ny energi genom att få frisk och ren dalaluft i lungorna. Eller så är de helt döda efter denna intensiva helg. Jag är nog det senare.

Studiebesök i Älvdalen del 1

Sent på fredag kväll anlände fyra av mina tjejkompisar. De hade åkt från Stockholm och Uppsala och skulle tillbringa en hösthelg i Älvdalen uppe hos mig. Vi såg det hela som ett studiebesök. Och jag tycker att tjejerna klarade Dalarna väldigt bra. De fick en verbal guldstjärna allihopa när vi idag, som sista aktivitet, åt pizza på Fyrklövern. Innan lördagens utgång på Dalgatan drillades tjejerna i typsika samtalsämnen för Älvdalen, så att de visste vad de skulle säga om ämnena togs upp i samtal med ortsbefolkningen. Vi hann gå igenom både den infekterade vargdebatten och det där med att äga skog och skogsarbete. Jag upplyste även om skoterns betydelse och att frågan "Vill du provåka min skoter?" är motsvarigheten till "Ska du med hem på en kopp te?". De lärde sig även vikten av att försöka framstå som icke-märkvärdig och blev upplysta om att säga "Nej hon/han är inte märkvärdig" om man ska ge ett positivt omdöme om någon. Tyvärr steg nog vår egen märkvärdighetskvot rakt uppåt när tjejerna klätt upp sig och vi gjorde entré på Dalgatan. Trots att vi verkligen hade försökt att inte styla upp oss allt för mycket, vi hade inte ens höga klackar, så fick vi höra att "Sex and the City" var på besök i byn. Men vi hade väldigt roligt på Dalgatan och dansade till ett liveband som sjöng låtar av Creedence. Det blev en rolig kväll och en riktigt mysig helg.


På fredag kväll serverades varma mackor med champinjonstuvning och tomat i mitt kök.


Till dessert hade jag gjort en äppelkaka som serverades med vaniljsås och punsch. Som erfaren boggare får jag dock bakläxa på denna bild. Man fotar inte maten efter att man börjat äta. Det ser bara slabbigt och äckligt ut.


Efter en god natts sömn åt vi en sen frukost i ett soligt Månsta.




Vi åke in till kyrkbyn för att titta i lite butiker och se på några av Älvdalens sevärdheter. Från vänster ser ni Skatterättsjuristen, Inköparen och Malin, som också har bilder från helgen på sin blogg.


Floristen körde bilen.


Många butiker var stängda eftersom klockan var efter 13, men vi hann in på Hemslöjden och kunde köpa på oss en del saker. Själv införskaffade jag kylskåpsmagneter i form av dalahästar.


"Land skall av lag byggas" står det ovanför entrén till Älvdalens tingsrätt. Detta fina tingshus är dock nedlagt och istället är där ett bibliotek.




Det är helt otroligt att detta kyrkhärbre byggdes år 1285. Det var väldigt länge sedan.


Vi fikade på Morins konditori. Det var i och för sig flera år sedan, men jag är fortfarande väldigt arg och bvesviken över att Morins har plockat bort jukeboxen. Det var ju så roligt att spela låtar.






Inne på ICA Olssons hittade vi en uppstoppad björn utan kropp, bara pälsen kvar, som hade en limpa hängandes ifrån tänderna. Detta tyckte vi var vansinnigt roligt.

Studiebesök i Älvdalen

Det tar ganska mycket längre tid att dammsuga ett stort tvåvåningshus på nästan 300 kvm än vad det gör att dammsuga en tvåa på 47 kvm. Det fick jag erfara idag och när jag gav mig på att dammsuga hela huset under en och samma kväll. Tidigare har jag endast tagit ett eller två rum i taget. Anledningen till denna städning är att det bör bara hyfsat städat när jag nu över helgen får besök av fyra tjejer. De åker från Stockholm och Uppsala på fredag eftermiddag. De vet nog inte riktigt vad som väntar, tror jag. Älvdalen är lite annorlunda mot Stockholms innerstad. Men de förstår nog i alla fall att de ska till ett riktigt Dalahus på en gård i Dalarna. På vårt schema står utgång på Dalgatan 118, som är Älvdalens enda uteställe. Vi har även bokat bord på Hotell Älvdalen. I övrigt tänkte jag att vi skulle hänga lite på Morins konditori, besöka de få butiker som finns i kyrkbyn, samt eventuellt besöka Dalaranas största simbassäng i badhuset.


Ett riktigt Dalahus. Det går inte att missa att man är i Dalarna när man är inne i det hus i Månsta som jag bor i nu tillfälligt, medan jag arbetar i Mora.

Tack från i somras

Nu har det första tackkortet nått mig, ett tack från sommarens alla bröllop. Eftersom min vän Förskolläraren var först ut med sitt bröllop så kom, naturligt nog, det första kortet från henne och hennes nyblivna man.


Tackkortets omslag var ett väldigt fint collage av olika bilder på brudparet. I kuvertet låg även en bild på mig och en gruppbild på alla bröllopsgäster. Det är fotograf Malin Sydne med kompanjon Thomas Klockseth som har tagit alla fina bilder. Bilden från lyftet i brudvalsen är superfin.

Åtta lass ved

Veckans svettigaste träningspass avverkade jag nog idag när bar in åtta lass ved i huset. Det blev två lass till undervåningen och fyra lass till övervåningen. Jag måste ladda upp med mycket ved inför helgen, för då får jag nämligen besök av fyra tjejer från Stockholm och Uppsala som ska göra studiebesök i Älvdalen. Veden måste in i god tid eftersom den ska torka tills på onsdag då det är dags att börja värma upp övervåningen. Vi behöver ju ved också till helgen så vi kan ha mysiga brasor igång både uppe och nere. Jag bar in all ved utan vedkorg, men det beror inte på att jag inte har någon vedkorg. Den är nämligen så, att den ena av husets vedkorgar är så klen och fin att man inte vågar lasta på så mycket, och den andra är så tung att själva korgen väger lika mycket som all ved däri.


Lassen jag bar in var egentligen större än det på bilden, men jag bar in extra lite en vända så jag skulle orka hålla allt med bara en arm och samtidigt fota med den andra.

En barnsaga i vuxenformat

Denna söndag försöker jag titta på filmen Red Riding Hood med Amanda Seyfried i huvudrollen. Tyvärr är det såklart sämst uppkoppling vid TV-soffan och bäst uppkoppling uppe på vinden, som inte är uppvärmd utan snarare iskall. Men jag buffrar mig framåt i tv-soffan. Denna milda rysare är väldigt fin och riktigt bra filmad. Det handlar om Valerie som lever i en liten by i skogen. En dag slår gong-gongen i byn som varnar för varg. Valeries syster har hittats ihjälbiten i skogen. I skrivande stund har jag endast sett halva filmen, så jag kan inte ge något övergirpande omdöme om handlingen. Men hittills gillar jag verkligen filmen, som är en riktig sagofilm med magisk stämning. Jag ångrar verkligen att jag inte såg denna film på bio.


Amanda Seyfried passar mycket bra som den sagolika rödluvan. Historien innehåller även en kärleksintrig i form av att Valerie har lovats bort till den rike Henry, när hon i själva verket har brinnande känslor för den fattiga pojken Peter.

Besök på Hemslöjden

Precis som i de flesta andra svenska städer så finns det en hemslöjdsbutik i Älvdalen. Det roliga med denna butik är att allt som säljs där verkar vara tillverkat i trakten. Jag har inte varit in i denna hemslöjdsbutik på säkert tio år, men idag tog jag mig dit och gick in. Jag har inte mycket till övers för virkade dukar och grejer av garn, men det fanns en del annat där också. Smyckena av porfyr som är bruten i Älvdalen, de tycker jag är väldigt fina. I butiken säljs det porfyrsmycken från två olika tillverkare.


Hemslöjdsbutiken har funnits i samma byggnad så länge jag kan minnas.


Självklart fanns det hästar till salu. Jag gillar de rosa med traditionell målning och de svarta och vita med silvermålning.








Det fanns många olika glas som var fint målade. Jag vet också att det finns jättefina vinglas med fot av porfyr för 600 kr per par. Men dessa var slut för tillfället.


Tvålarna doftade väldigt gott. Det fanns allt ifrån apelsin till kaffe och citron.




En sån här pennhållare skulle man ha och underteckna viktiga dokument med. Vad det i så fall skulle stå på min sten kan jag dock inte komma på.


En traditionell dalakista med fint sommarmotiv. Brudkista kallas dessa, har jag för mig.


Älvdalshästen är lite annorlunda målad än vanliga dalahästar. Den har ingen sadel utan bara en massa tömmar.


Stenen i mitten av dessa silversmycken är porfyr. Priset på dessa är 425 kr/st.

Porfyren bryts i de olika byarna runt Älvdalens kyrkby och den ser olika ut beroende på var man tar den ifrån. Vår släktgård ligger i Månsta och smyckena ovan finns även i Månstaporfyr, men det fanns inget sådant smycke inne just nu. Det fanns dock bl.a. Blybergsporfyr, Kåtillaporfyr och Rotporyr att köpa. Men att gå runt med porfyr från någon annan by tycker jag vore otänkbart.

Rapport från Statcounter

Ni är varje vecka runt 7 000 unika besökare som av någon anledning går ut på min blogg. Denna siffra är väldigt mycket lägre än när bloggen var som störst år 2006-2007, men jag är ändå väldigt förvånad och glad över att ni är så pass många ändå som läser bloggen. Detta med tanke på hur dåligt jag uppdaterar numera. Det som är ännu roligare än att kolla antal besökare, det är att kolla vad folk har sökt på för att hitta min blogg. De som av någon anledning har googlat alltså. Oftast när jag kollat min statistik via Statcounter är det alltid en eller flera som sökt på "jurist", "advokat", "silvershampo" och "hypotyreos" för att komma till mig. Men ibland är det helt andra sökningar som har gjorts. Idag såg jag att det var något ovanliga sökningar.


Vem sjutton är Fredrik von der Esch? Jag kände igen hans namn och vid kontoroll så upptäkte jag att han är en advokat på Vinge som är ihop med en fotomodell. Rättsfallet från 1977 är klassikern om Ylva som själv tycker att hon fått en porsche i gåva av sin "pojkvän". "Täcke som dunar" och "Dansband" ställer jag mig frågande till.

Söndagsbrunch hos Malin

På söndagen tog jag mig upp ur sängen extra tidigt. I alla fall för att vara en söndag. Jag packade ihop min resväska och satte mig på t-banan mot Alvik. Där bor kändis- och skönhetsjournalisten Malin Lundblad med sin pojkvän som kommer från Skåneland, det som ligger söder om Sverige ni vet. Jag hade aldrig varit hos Malin förut så det var väldigt skoj att få se den bostad som jag flera gånger sett via Malins blogg. Den är nämligen till salu på Hemnet. På balkongen dukade vi upp bröd, fruktsallad, pålägg, juice, muffins och te. Eftersom varken jag eller Malin hade druckit någon alkohol under hela helgen så var vi båda väldigt pigga och fräscha. Det var riktigt härligt att inte på något sätt känna sig sliten, trött eller bakis-svettig. Nä, nu ljög jag. Men man kan ju alltid låtsas att det var så. Det var i alla fall en väldigt bra start på söndagen att bruncha på Malins balkong. Sen hann jag en snabb sväng till lägenheten innan jag hoppade upp på tåget mot Mora.




Malin ville inte att jag skulle fota henne till hennes egen blogg, men hon fotade mig till sin. Jag själv fotade båda oss till min blogg.


När jag sen tittade på bilderna insåg jag att det var jag som borde ha avstått bloggfotografering. Mer sliten människa får man leta efer. Fast jag har i och för sig solen i ögonen när bilden tas, det är nog därför jag ser extra trött ut.


Jag handlade med mig muffins från Konsum på Sveavägen. Egentligen var jag inte så sugen på muffins utan suktade efter både munkar och wienerbröd. Men eftersom både jag och Malin är bloggare så tvingades jag välja det bakverk som gör sig bäst på bild.


Jag fick med mig hem en inbjudan till Malins 31-årskalas. Hon hade ingen stor fest när hon fyllde 30 men tar igen det hela nu. Det står egentligen inte på inbjudan att man får osa via blogg. Varken Malins blogg eller egen blogg. Men ja, ja tack, jag kommer!