Nyårsfirande i Månstahuset

Jag är väldigt glad och tacksam över att så många av mina vänner från Stockholm och Uppsala orkade åka hela vägen till Älvdalen för att fira nyår i huset där jag bor. Vi var nio personer som åt fyrarättersmiddag, sjöng ur sånghäftet och sen nattsuddade på övervåningen. Roligt var även att nästan alla anlände en eller två dagar före, så fredagskvällen blev också väldigt rolig med middag, spel och en massa snack. På nyårsdagen hade det snöat över natten så vi vaknade till ett tjockt, vitt snötäcke och bilar som var helt översnöade. Det är ju väldigt roligt att ha fest, men den ansträngning det innebär i form av både planering, matinköp och andra förberedelser, samt städning efteråt, det gör man inte varje år. Det var tre år sedan sist som jag hade nyårsfest, och jag tror det kommer dröja ytterligare tre år innan jag ställer till med nyårsfest igen. Jag måste dock påpeka att matlagning och disk under själva festen funkade jättebra, för mina underbara vänner hjälpte till otroligt mycket, och det helt utan att jag behövde be om det.


Dukat bord i kantoret. Jag rotade runt i de gamla skåpen och kunde få ihop en ganska bra dukning faktiskt. Det finns mängder av porslin i skåpen, men att hitta nio likadana av allt kan vara lite knepigare.


Om jag i bloggen hade kunnat göra ett hjärta genom att skriva <3 så hade jag gjort det under denna bild. Jag är så stolt över mina fina, snälla och omtänksamma vänner.


Inför denna nyår hade jag bestämt mig för att krampaktigt hålla fast vid min vän Veterinären som också är officiellt singel, d.v.s. hon bor ensam och står som singel på Facebook. Att upptäcka att festen är en parmiddag där alla andra gäster är stabila par, det är en ångestladdad skräck som inte är rolig. Av erfarenhet vet jag att sådana "fester" för min del bara slutar i tårar och det vill jag inte utsätta mig för.

Förrätt nummer ett var en tallrik med mozarella, ruccola och tomat. Sånghäftet innehöll 31 olika sånger och när kvällen var slut hade vi sjungit allihopa. Körens röster blev starkare och starkare med kvällens gång. Kan eventuellt bero på snapsen.


Förrätt nummer två var hummer. Jag hade köpt dem i delikatessdisken på Ica Maxi i Mora och de var så goda att jag vill åka dit i morgon igen och handla hem hummer till kvällsmat.

Jag är egentligen rädd för fyrverkerier och smällare och brukar aldrig gå ut på tolvslaget, utan jag står oftast ensam och trycker inomhus istället. Men jag visste nu att de fyrverkerier vi hade på gården var endast sådana där sprakande, fina som inte smäller utan bara fräser, så jag vågade mig ut. Jag trodde nämligen att ingen annan skulle smälla pjäser häromkring. Men vad fel jag hade. Det smällde och sprakade precis överallt, i alla byar omkring oss. Men som tur var så var knallarna och raketerna på så pass långt håll att jag vågade stå kvar.


Efter tolvslaget sjöng vi de sista sångerna i sånhäftet på övervåningen, till tomtebloss, kaffe och choklad. De sista blev Stad i Ljus, Abbas Happy New Year och Baloos sång ur Djungelboken.