Bröllopsfest i Liden

Jag hade ju enorma problem med att hitta en klänning inför detta bröllop och det lyckades tyvärr inte, så jag fick ta min reservplan. Plan B: en kort, blommig tubklänning i bomull.


Någon hade tänkt till, jag gissar att det är bruden själv eller någon av hennes tärnor. På damrummet stod det ett kit med allt en tjej kan behöva. Hårspray, deo, tops, hårnålar, hudcreme, bindor, tamponger, näsdukar och plåster.


I huset bredvid festlokalen vid Lidens bystuga var det mingel, bål och tipspromenad i väntan på brudparet. Här ser ni brudens far som talar om att alldeles snart är det dags att gå till bords.


Till förrätt serverades laxrulle på bröd och sallad.


Det hölls många roliga och fina tal under kvällen.


Brudparet var på strålande festhumör och skratt och tårar avlöste varandra.


Mitt bord väntar på varmrätt. Jag fick lära mig några nya Älvdalska ord under kvällen. Vin kallas tydligen för bögjuice. Att det varken är politisk korrekt eller speciellt passande att säga så, det behöver jag nog inte påpeka. Champagne kallas för bögpiss. Endast i Dalarna mina vänner, endast i Dalarna.


Till varmrätt var det buffé. Jag plockade på mig lax, svamp och en massa grönsaker.


Brudgummen gjorde stor succé även vid middagen. Hans entré på vigseln var ju enastående, men detta framträdande var på samma nivå. 

Brudgummen skulle hålla tal till bruden men det gick inte så bra. Det var mest mummel och harkel. Han sa att han behövde sin mobil för att läsa talet innantill och medan han letade efter mobilen gick musiken igång. Brudgummen hoppade då upp på scenen och rappade en egen kärlekslåt till sin brud. Det var så proffsigt så så jäkla bra. En bra låt och ett bra framträdande. Helt suveränt. Jag vill också gifta mig med en kille som bjuder på ett stort shownummer på bröllopet.

På min högra sida hade jag min släkting som kallas för Hacko. Han är faktiskt den närmaste släkting jag har kvar i Älvdalen, alla andra är avlidna. Det var riktigt skoj att sitta bredvid honom för innan bröllopet kände jag honom inte så bra.

På min vänstra sida hade jag en kille som bjöd på kvällens bästa kommentar. Som vanligt när jag sitter bredvid folk jag inte känner på fest så tycker dom det är jättekonstigt och blir jätteförvånade över att jag är där ensam och att jag inte har någon officiell pojkvän eller äkta man. Så även vad gäller denna bordsherre. Efter några följdfrågor på ämnet blev han lite fundersam och satt tyst ett tag. Sen sa han "Jag förstår att du är en sån typ av tjej som går och väntar på en C70, men du får nog nöja dig med en 240 för det finns faktiskt inte så många bilar kvar". Det värsta är att han antagligen har rätt. Jag tvingas snart släppa mina ambitioner om att gifta mig blåblodigt, jag får nöja mig med en vanlig rödblodig. Eller gå och köpa en C70 för egna pengar.

Duon som kallar sig "Älvdalska för nybörjare" uppträdde på scenen. Jag skrattade så jag grät.


Det var många paket som låg och väntade på brudparet. Mitt paket innehöll ett svart trevåningars kakfat i glansigt porslin. Jag har en tendens att endast ge bort saker som jag gärna vill ha själv.  


Jag missade tyvärr att fotografera den fantastiska tårtan. Men den var vit i formen av en fyrkantig Alwagi. Med lampor och allt som lyste underifrån.