Barnens julklappar

Idag funderar jag över när mina kusinbarn ska få sina julklappar? Om det kan bli före eller efter påsk? Kusinbarn Doris fick sin julklapp på juldagen, men kusinbarn Tyra och Agnes har inte fått sina julklappar ännu. Deras klappar ligger fortfarande på min hylla i kantoret och väntar på att jag ska ta mig till Uppsala. Eller att Tyra och Agnes ska komma hit till Älvdalen och fira påsk.


Agnes paket har snören i guld och Tyras paket har röda snören. Om det inte vore för att Agnes present innehåller övertydliga julassociationer så hade jag kunnat slå om dem i påskpapper.

Saunaworld i Lindvallen

Denna helg har jag haft besök av mina vänner Energijuristen och hennes man Försäkringsjuristen. De kom till Älvdalen med anledning av att de helt frivilligt kommit på att de skulle genomlida Vasaloppets första lopp som är kortvasan. I lördags var de sugna på lite utförsåkning och vi åkte därför till Lindvallen i Sälen över dagen. Eftersom jag själv inte är speciellt förtjust i skidåkning så checkade jag in mig på Saunaworld och Äventyrsbadet som ligger i byggnaden Experium i Lindvallen. Saunaworld var helt fantastiskt, jag kan verkligen rekommendera det stället. Det slår faktiskt alla SPA-anläggningar jag någonsin varit på. Jag kan inte komma på ett endaste SPA som varit bättre, härligare, mer originellt och fräschare. Denna bedömning inklusive Yasuragi Hasseludden, som är ingenting i jämförelse med Saunaworld i Lindvallen.

På Saunawolrd finns det tre olika saunor, varav en jättehärlig ångbastu med stjärnhimmel, där man ligger på mosaik som spolats av med kallvatten. Det finns även en isvak som jag doppade mig i tre gånger, en varm bassäng, duschanordning i form av en hink vatten som hälls ut över en och ett varmt relaxrum med värme i kaklet som man sitter på. Det finns även ett vanligt relaxrum med sköna liggfåtöljer och panoramafönster ut mot backarna. Riktigt härligt var även en bassäng med vattenstånd till knäna som kallas kneipp. Där går man runt runt i en gång med bucklig stenbotten av runda små stenar. Det härliga med detta var att i halva gången var vattnet iskallt, och i halva var det jättevarmt. Det fina Äventyrsbadet var också en upplevelse. Där badade jag bubbelppol, simmade ut i utomhusbassängen som hade vatten som var jättevarmt, samt tittade på alla killar som höll till i flowridern. Jag skulle själv vilja testa flowrider, men gör det helst inte inför publik i form av ett helt badhus.


Jag kan verkligen rekommendera Saunaworld i Lindvallen. Jag spenderade fyra timmar på denna anläggning och hade lätt kunnat stanna en timme till. Entré till både Saunaworld och Äventyrsbadet kostar 320 kr. Det är 18-årsgräns i Saunaworld. Bild från Experiums webbplats.

Jag måste även nämna att tre gånger om dagen får alla som vill vara med på "Sauna Experience" som är en romersk basturitual som leds av personalen. Det måste ni testa om ni är där. Det går till på så sätt, att värmen i bastun viftas upp med en handduk och vatten som innehåller olika oljor. Sen "slås" värme med en handduk mot var och en av de sittande deltagarna. Det är jättehärligt. I pausen får man en näve iskross att lägga på huvudet, sen körs en omgång till.

En ny tronarvinge

Att en dag som denna göra något annat slags blogginlägg än ett kungligt, det vore antagligen skam, vanära och inte minst trots mot statsskicket. Att en ny, svensk tronarvinge har kommit till världen, det är historiskt och riktigt stort. Jag slog på TV:n klockan 06.30 i morse och fick då höra att prins Daniel skulle hålla presskonferens om en halvtimme. Och då förstod man ju vad som skett, men visste inte om det gått bra och vilket kön det blivit. Det här är en sådan typ av dag, då alla idag levande svenskar för alltid kommer minnas vad de gjorde, då när de nåddes av beskedet att en ny, svensk tronarvinge är född. Jag är självklart jätteglad för Victora, Daniels och hela kungafamiljens skull. Även för Sverige och monarkins skull. Men jag tycker också att det är lite tragiskt när man tänker på det, att detta lilla oskyldiga barn inte har en aning om vilken cirkus hon helt ofrivilligt fötts rakt in i. Även om hon en dag väljer att frånträda sin plats i tronföljden, så kommer hon för alltid att vara en offentlig person. Detta så länge hon lever.

Vad gäller namn så gissar jag att något av namnen kommer vara Ingrid eller Lillian, men jag hoppas att det blir Alice som tilltalsnamn. Prinsessan Alice, det skulle väl låta fint. Sibylla är uteslutet eftersom det numera är en korvkiosk.

Schlagerkväll hos Malin

Egentligen har jag lovat mig själv som ett av mina nyårslöften, att jag i större utsträckning måste försöka prioritera bort tjejmiddagar. Detta eftersom att sannolikheten i princip är obefintlig att jag hittar en framtida, blivande man på en tjejmiddag. Men när Kändisjakten-Malin bjöd in till trerättersmiddag med melodifestival, då kunde jag inte tacka nej. Vi var ett gäng om åtta glada tjejer som blev mycket välmatade med fantastiskt god mat och dryck hemma hos Malin i Minneberg.

Som vanligt när en samling tjejer i åldern runt 30 träffas, så blir det väldigt mycket prat om bröllop. Och denna tjejkväll var inget undantag. I princip samtliga tjejer på kalaset skulle antingen gifta sig snart eller hade redan gift sig ganska nyligen. Eftersom jag själv är väldigt långt bort från mitt eget bröllop, så kände jag mig ett tag som den udda fågeln. Den där som inte ens har provat en vit skrud för vigsel. Men sen kom det fram att en annan av gästerna minsann också kunde betraktas som singel. Och då kändes det hela mycket bättre och vi kunde istället styra in på för mig mer ändamålsenliga samtalsämnen som t.ex. dejting i allmänhet, dåliga dejter, bra dejter, nätdejting, senaste dejten, var man hittar dejter, dejter vi minns, dejter från förr och framtida dejting.


Som fördrink serverades Bellinis, mixade av riktig persika.


Bordet står dukat.


En datorskärm stod på soffbordet och vi kunde via denna följa alla live-tweets från #mel2012. Ungefär varannan eller var tredje tweet handlade om Ranelid.


Bordsplaceringen genomfördes med hjälp av schlagerstjärnorna för kvällen. Jag drog en lapp med Molly Sandén på bild. Då fick jag sitta vid tallriken där Molly Sandén låg och väntade.


Som bordsdam på denna tjejmiddag fick jag den fina Lois. Jag kände igen Lois från Malins blogg. Jag har sett bilderna från både hennes möhippa och hennes bröllop. Lois fick steka och vaska pannkaka på sin möhippa.


Värdinnan Malin i mitten hade verkligen ordnat ett toppenkväll. Jag är så glad och tacksam över att jag fick och kunde vara med på detta privata event.


Lagom till desserten kom shakern fram. Jag hade köpt med mig vodka och andra ingredienser så att vi kunde göra cocktails av passionsfrukt och limemix i de glas som Malin fick av mig i födesedagspresent.

En februarihelg i Stockholm

I fredags satte jag mig på tåget från Mora mot Stockholm. Det blev som vanligt en intensiv och händelserik helg. På fredagen åkte jag direkt hem till min vän Förskolläraren och hennes man som bor på Östermalm. Där åt vi pasta med mozarella- och musselsås och drack vitt vin. Sen begav sig Förskolläraren och jag in till det nya hotellet Scandic Grand Central som ligger mitt emot Oscarsteatern. Där mötte vi upp Veterinären och Mångsysslaren för lite terapisamtal över några drinkar. Efter en natt hemma hos Förskolläraren, där katterna Gunvald och Greta nyfiket inspekterade mig både medan jag sov och när jag bytte om, så begav jag mig mot Kungsholmen. Där var det födelsedagskalas för Noah som fyllde ett år. Hans mamma Datortjejen hade bakat en superfin tårta och goda cupcakes. Från Datortjejen som bor på Thorilsdplan åkte jag två stationer bort mot Minneberg, där Kändisjakten-Malin bjudit in ett gäng tjejer på trerätters middag och Melodifestival. Men det blir ett helt annat blogginlägg.


Noah hade fått en ljusblå marstipantårta med text i glitter och ett ljuståg på toppen.


Söt som en docka tittade Noah 1 år gammal på sin tårta, men hans pappa fick hjälpa honom att blåsa ut ljusen. En rolig sak är att Noah på denna bild ser exakt ut som min stora bäbisdocka Susanna som jag lekte med när jag var liten. Tänk om Susanna egentligen var en kille? Det slog mig nu, efter 30 år.

Vi ska till Ryssa

När jag går ut i Stockholm utgörs det sociala livet av att man går runt bland olika barer kring Stureplan och handlar dyra drinkar. När jag är i Älvdalens fäbod innebär det sociala livet att man går runt bland olika slogbodar med sin vinbox. I Mora har jag förstått att det funkar på ett annat sätt. Där slänger man in alkohol i en bil och sen åker man runt bland de olika byarna. Man behöver alltså en bil och en chaufför, man spenderar dagen på Vasastugan eller Kaffestugan (där jag brukar handla lunch ibland) och sen åker man runt bland byar som t.ex. Vika, Nusnäs, Färnäs, Våmhus, Orsa och framför allt Ryssa. Det finns en mycket bra instruktionsvideo om hur det går till när man festar i Mora. Låtens refräng har fastnat i mitt huvud sen jag såg videon första gången, så jag måste därför varna er, att den sätter sig direkt. Men det låter ju faktiskt ganska bra, killarna har ju viss talang.


"Tjena, vad är det här för tillställning då? Jag tänkte bara fråga hur man kommer ut på E18 härifrån?"

Heeling för hälarna

Min konsumtion av svarta nylonstrumbyxor är väldigt hög. Det beror inte på att jag är vårdslös med strumbyxorna och sliter och drar i dem, eller att jag inte har lärt mig att inte sätta mig på taggiga trästolar. Det beror på att mina hälar är så sträva och raspiga att de skulle kunna användas som femmans sandpapper på vilket snickeri som helst. För att råda bot på detta har jag gått till attack med en fotfil och filat och filat en längre tid. Men det har inte hjälpt. Trots att jag ökat mitt fileri till varje kväll så blir hälarna knappast lenare. Eller rättare sagt, dagen därpå är det lika illa. Men nu har jag fått förklarat för mig av en expert, att jag gör fel. När jag var hos min bloggande vän Sara i fredags för att äta mat och planera hennes bröllop, då förklarade hon för mig hur det ska gå till. Man ska inte fila så ofta som jag gör. Det räcker att fila en gång i veckan och det är snarare fukt mina hälar behöver. Sara, som till vardags jobbar som SPA-terapeut på Dalecarlia SPA och Mora Hotell & Spa, hon gav mig en kräm i present. Jag fick med mig hem en hälprodukt som Sara säger är suverän. Jag ska smörja med den varenda kväll, tills hälarna lenare än ettans sandpapper.


Heel Repair från Exuviance kan förhoppningsvis minst halvera mina kostnader för svarta nylonstrumbyxor. Notera att jag fångade både mig själv och hälkrämen på samma bild.

Kafferep med de nya grannarna

Efter sex timmars kafferep vet jag nu precis allt om mina nya grannar, som i september flyttar från Skottland till Månsta i Älvdalen. Mina nya grannar är fantastiskt trevliga, oerhört sociala och väldigt lättsamma och roliga att prata med. Det var väldigt fascinerande att få höra om deras tidgare liv, och inte minst om deras storslagna planer för det kommande livet i Älvdalen. Jag kan ge er lite information.

Detta par är nygifta, födda 1981 och har inga barn. Hon är uppvuxen på en farm i den vita delen av Sydafrika och arbetar för tillfället på Skottlands motsvarighet till skolinspektionen. Hon har tidigare, i flera år, arbetat som body guard åt Michael Jackson och även åt en Sydafrikansk partiledare. Han arbetar som body guard just nu, och har tidigare arbetat inom säkerhetsstyrkan för The Brittish Army, bl.a. i Afghanistan där prins Harry också arbetade åt armén. Han har även ingått i säkerhetsstyrkan kring Queen Elizabeth. Detta par tänkte försörja sig i Älvdalen genom att starta en överlevnadsskola. Deras planer är alltså att utveckla en affärsverksamhet som går ut på att hålla kurser i skogen om överlevnad. Eleverna ska få lära sig att bygga vindskydd, göra eld och liknande. Paret ska även föda upp kaniner och kycklingar på gården som eleverna får lära sig att flå. Paret berättade att folk i England och Skottland betalar hur mycket som helst för dessa kurser, och att det är enorm lång väntetid för att få gå en sådan kurs. Det var fantastiskt att få höra om deras deras stora engagemang och målmedvetna planer, men jag är inte speciellt förtjust i att de ska döda kaniner bara 200 meter från mitt hus.


Vi var sex personer som kalasade på cupcakes med violströssel, kanelbullar...


...och pepparkakor, chokladkaka, chokladbollar och "what we in Sweden call vaccum cleaners". Det gick åt fyra kannor kaffe under dessa sex timmar.


Jag hade plockat ner min farmors mors blå kaffeservis.


Det röda kakfatet i glas har jag köpt på Design i Mora, tillsammans med två matchande små skålar i samma material.

UPDATE: Det var prins Harry som arbetade för den brittiska armén i Afghanistan, inte prins William.

Welcome to Sweden

I morgon har jag ställt till med söndagsfika i form av kafferep här i huset. Anledningen till det hela är att få hälsa på mina nya grannar här i Månsta, Älvdalen. Mina nya grannar är ett par födda 1981 utan barn, ursprungligen från Sydafrika, som har bott i Skottland den senaste tiden och nu valt att flytta till Älvdalen i Sverige. Och frågetecknen är många. Varför flyttar de hit? Har de nån anknytning till Sverige? Varför valde de Älvdalen? Och framför allt, hur har de tänkt att försörja sig här i Dalarna? Ska de jobba på distans, söka jobb eller behöver de inte arbeta? I morgon får jag förhoppningsvis svar, när jag på eget bevåg agerar välkomstkommitté. Det känns stabilt att jag är mycket van vid att ta hand om utlänningar som är nyanlända till Sverige. När jag bodde i studentkorridor kom det en ny förvirrad utbytesstudent varenda termin, och vi fick köra samma tugg med alla. Bjuda på klassik svensk mat och svenska bakverk, prata om Abba, Björn Borg, Robyn och Ikea, informera om hur det politiska systemet fungerar och svara på frågor om kungen. Idag har jag bakat inför morgondagens kafferep. Jag tänkte bjuda på rosa cupcakes med strössel, kanelbullar, chokladkaka, pepparkakor, dammsugare och chokladbollar.


This one is made of cacao, porridge oats and pearsugar. And in Sweden, we call this a nigg... I mean chocolate ball.

En märklig syn

Idag när jag skulle åka ner på byn och handla tog jag inte med mig kameran. Jag trodde nämligen att det inte finns något att fota i byn. Jag ansåg mig redan ha knäppt bilder på allt av bloggvärde. Men när jag svände ner med bilen mot parkeringen vid Ica, då såg jag något märkligt. På parkeringen stod ett 15-tal hästar uppställda på led. Det var såna där arbetshästar. Hästarna hade gamla selar och slädar, såna av trä med medar, fastspända bakom sig. I slädarna låg det fullt av av gamla filtar, björnskinn och fårskinn, och där satt människor klädda i 1800-talskläder. Det hela var en ganska fascinerande syn. När man tittade på detta följe såg det ut som att världen gått tillbaka 150 år i tiden. Jag gick runt och tittade på de fina hästarna och stannade och pratade med en kvinna. Hon förklarade för mig att sällskapet skulle åka släde från Rättvik till Röros i Norge. Det är en färd som tar 16 dagar. I slädarna fanns lådor där mat förvaras, och sällskapet gör stopp vid olika bystugor på vägen, för att sova och äta. Jag blev väldigt imponerad av detta projekt. Det såg ut att vara kallt i slädarna, men kvinnan jag pratade visade mig sina tre lager kläder av ull, och förklarade att när de blir för kallt så hoppar man ur och går bredvid släden.

Svensk musikalisk kulturhistoria

Igår kväll skrev jag ett långt och väl genomtänkt blogginlägg, mycket längre än vad jag egentligen hade tid med. Det tog ungefär 2,5 timme att göra det inlägget. Det handlade om hur jag i lördags inför premiären av Melodifestivalen läste i Schalger Guiden, som är en bilaga till Expressen. I tidningen fanns två helsidor med bilder på alla schlagervinnare genom tiderna. När jag tittade på samtliga bilder fick jag rejäla flashbacks och insåg att jag har minnen till precis varenda låt och varenda år. Jag kan associera varje låt sedan tidigt 80-tal, till var jag var och vilka jag var med när jag tittade på Melodifestivalen. I blogginlägget tog jag upp exempel från olika år, och redogjorde för mina minnen. Det var allt ifrån gamla lågstadiekompisar, gamla arbetskollegor och gamla kärlekar som nämndes i de olika redogörelserna från min musikaliska minnesbank.

Det bloggverktyg jag använder har en automatiskt sparfunktion, som gör att varje minut sparas det jag skriver i bloggverktyget. Men detta funkar tydligen inte fullt ut när uppkopplingen är dålig. När jag äntligen var färdig och hade korrläst inlägget en sista gång, då när jag tryckte på "publicera". Då loggades jag ut ur programmet och hela inlägget var borta. Det hade inte sparats mer än till minut nummer två vilket gjorde att inte ens en första hel mening var sparad. Då blir man arg och ledsen men är helt maktlös. Den ansträngning jag gjort, som jag egentligen inte hade tid med, var helt förgäves. Och det är bara att acceptera. Nu i efterhand kan jag tänka att det kanske var meningen att jag inte skulle dela med mig att mitt förflutna mer än vad jag redan har gjort. Det kanske var en mening med att just det inlägget gick förlorat, då när jag bjöd på lite mer av mig själv än vad jag brukar göra. Och nu tänker jag ju knappast skriva om det hela. Det har jag varken tid eller ork till.


Schalger Guiden i Expressen var hela inspirationen för det blogginlägg som tyvärr gick förlorat. Melodifestivalen har funnits så länge att jag tycker att hela tävlingen utgör äkta svensk kulturhistoria. Jag har även minnen och associationer till låtarna från 50-talet och framåt, men då såg jag såklart inte tävlingen i en viss en viss TV-soffa, på en viss plats med vissa människor.

Rebecca & Fiona

Jag vet att jag antagligen är sist i Sverige vad gäller detta, men jag måste meddela att duon Rebecca & Fiona är riktigt bra. De är fascinerande som artister och låtarna är bra. Visste ni förresten att Rebecca Scheja har ett förflutet som skådespelerska. Hon spelade bl.a. lycklig brud i filmen Bröllopsfotografen.

Dagens visdomsord

Jag brukar ju säga att det fina två typer av människor. Den ena är den som går före och verkligen gör något. Den andra är den som går efter och endast kommenterar det som andra redan har gjort. Det är ungefär samma andemening som orden nedan syftar till, där människor delas upp i tre olika kategorier.


Denna indelning av människor hittade jag i Moratjejen Anna Lundhs blogg.

Jag har länge noterat att människor som inte har något bättre eller intressantare att prata om, som t.ex. rör deras eget liv, de lägger ofta all sin energi på att prata om andra människor, som passande nog inte är närvarande. Ibland blir jag så less och trött på det, även om jag måste erkänna att det ibland är ganska underhållande.

Update: Jag kan tillägga att jag noterat att människor vars huvuden är fullt upptagna med "ideas" eller "things" har varken tid eller intresse av att prata om "other people".